En påhittad undersökning som bevisar påhittade samband. Via Kullin hittar jag ett fantastiskt roligt men samtidigt tragiskt klipp med Bill O'reilly som ger oss ett av många exempel på sin minst sagt kreativa journalistik (obs, ironi). Det bästa i hela klippet är när en av intervjupersonerna säger "I just came back from Stockholm a couple of weeks ago and I didn't hear anything about people not getting married". Al Franken kommenterar.
Gänget på Manolo.se var hemliga om köpeskillingen när de blev uppköpta av Egmont häromveckan. Och det spekuleras vilt om Blondinbellas påstådda miljonintäkter från bloggandet. Både mediebyråer och annonsörer kliar sig i huvudet när de ska försöka sig på att mäta bloggarnas genomslag på samma sätt som traditionella medier. Förhoppningsvis kommer de fram till samma slutsats som jag; Det går inte att mäta på samma skalor. Men det är kul att försöka! Bloggvärde.se är en ny tjänst skapas av Jonas Lejon. Genom bland annat statistik från sökmotorn bloggz.se, pagerank och inkommande länkar värderar tjänsten hur mycket en blogg är värd i kronor. Det roligaste är nästan ansvarsfriskrivningen:
"Det värde som beräknas behöver inte ha något med verkligheten att göra. Då denna beräkning görs med tränade apor är det svårt att uppskatta ett exakt värde"
Testa din egen eller en annan blogg här.
Som rubriken i det här inlägget antyder beräknas Bisonblog vara värd 360 946 kr.
Här är de fem högst värderade bloggarna på Bloggvärde.se sedan tjänsten startade.
deep.edition 1 513 277 kr
the real mymlan 914 335 kr
Discobelle.net 570 747 kr
Researcher 545 340 kr
gordon & jag 381 954 kr
Ny lista, uppdaterad 2008-05-12
| federley.blogspot.com | 1 851 903 kr | |
|---|---|---|
| Beta Alfa | 1 704 089 kr | |
| Oscar Swartz :: Texplorer | 1 527 888 kr | |
| deep.edition | 1 513 277 kr | |
| Schyffert | 1 343 224 kr |
Bortom alla sociala tjänster och "killer apps" finns ett fundament, ett tekniskt ramverk som gör allting möjligt. Och i Sverige finns ett gäng personer som både internationellt och nationellt drar i trådarna för att allt ska fungera så bra som möjligt. Läs Joakim Jardenbergs hyllning av en person i den innersta kretsen - Patrik Fältström.
"Och i dessa tider av full rulle i bubblan, med Jaiku hit och Bambuser dit så är det lätt att glömma att det finns ett lager till. En bottenplatta, ett fundament, där ett dedikerat gäng sliter hårt för att att allt det roliga ska funka. Jag tycker vi lite oftare borde skänka en tanke till Patrik och hans likar. Utan dem hade det inte varit det minsta skoj, det här med internet. Thanks!"
På bloggen Grossessan har besökarna sedan två år tillbaka kunnat läsa om mode och skönhet kopplat till graviditet. Nu tar gänget bakom bloggen konceptet vidare och flyttar in på tidningen Mamas sajt.
Anna Kågedal, Malin Essen och Rebecca Crusoe står bakom bloggen och kommer att fortsätta skriva inlägg även i framtiden. Eftersom jag hyr kontorsplats i samma rum som Rebecca tog jag ett snack med henne om bloggflytten.
– Vi har märkt att vi har stort genomslag i målgruppen. Det finns inte riktigt några konkurrenter. Vi tycker att Mama är den ultimata plattformen för Grossessans budskap. Vi vill prata mode, stil och inte massa vällingkladd, säger Rebecca Crusoe.
Bloggförfattarna kommer nu att satsa på fler bilder, intervjuer och teman. Grossessan ska fungera som en inspirationskälla och tidsfördriv för gravida, medgravida, modeintresserade och andra nyfikna.
– Det går att skriva om barn- och graviditetsrelaterade ämnen utan att raljera om hur man är trött, fläckig och inte har gått på bio på hundra år, säger Rebecca Crusoe.
Idag presenterade rekryteringsföretaget Hammer & Hanborg sin undersökning Kommunikatören 2008. Anton Abeles upprop mot gatuvåld via Facebook har utsetts till årets viktigaste kommunikationsinsats i konkurrens med bland annat Al Gore, Läkare utan gränser och Operation kvinnofrid.
– För att nå så många som möjligt valde jag att kommunicera via Facebook, vilket var, och är, ett bra sätt att nå folk på. Där folk samlas händer det grejer, och det är ofta bäst att utnyttja det senaste, säger Anton Abele, i ett pressmeddelande från Hammer & Hanborg.
Undersökningen, som hade 3100 respondenter, visar också att Ikea är kommunikatörernas drömarbetsgivare samtidigt som möbeljätten får utmärkelsen Bäst på kommunikation. Google hamnar på femte plats över drömarbetsgivare.
Vad är egentligen definitionen på en bra kommunikationsinsats undrar jag. Det måste ju vara kopplat till syftet och målet och hur väl det uppnåtts. Av de som var nominerade till priset bästa kommunikationsinsats kan jag konstatera att Anton Abeles insats var lyckad när det gäller mediegenomslag. Och som jag förstått det visar statistiken även en viss nedgång i antalet anmälda våldsbrott i Stockholm efter demonstrationen. Å andra sidan kan jag tycka att Al Gores jobb med att sätta miljöfrågorna på hela världens massmediala agenda – samtidigt, spelar i en tyngre liga. Vad tycker du?
Här är de nominerade till priset Årets kommunikationsinsats:
Böcker är den nya musiken, och författarna de nya superstjärnorna. Vad är det som hänt och varför är litteratur hetare än någonsin?
(Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Studentliv.)
Internet har förändrat villkoren för bokförsäljare världen över med den amerikanska bokjätten Amazon längst fram i säljarledet. Men det är något mer på gång. Boksläpp är ibland lika heta som konsertbiljetter och i tv-sofforna bereds plats för den nya tidens superkändis – författaren.
– Det är en tydlig förändring. De senaste tio åren har intresset för författare och bokbranschen exploderat. Idag läser du många artiklar om litteratur i vanlig media som förut kanske bara publicerades i vår branschtidning, säger Anna Tillgren, pr- och informationsansvarig på Albert Bonniers förlag.
Vad beror vår fokusering på böcker och författarskap på?
– Jag tror att det är många faktorer som samverkar. Att man har ett större intresse för författare måste rimligtvis vara kopplade till att bokförsäljningen ökat. Och idag säljs det böcker på helt andra ställen. Lastbilschaufförer byter ljudböcker på bensinmackar och du kan köpa böcker på Ica, säger Anna Tillgren.
En sak som förändrat hur läsarna får nys om nya boktitlar är genombrottet för sociala medier i form av till exempel bloggar. På Albert Bonniers förlag använder man sig av de nya kanalerna i marknadsföringen. Men bara de stora är intressanta.
– Bloggen ser vi som ett medium, precis som en tidning. Det måste vara en stor blogg eller community, annars blir det ohållbart för oss. I USA skickar vissa förlag inte ut recensionexemplar längre, utan hänvisar till bloggvärlden. Men så ser det inte ut i Sverige än.
Bokhora.se utger sig för att vara Sveriges största litteratursajt och har fått stor uppmärksamhet för att ha tagit sig in i litteraturkritikens finrum med sin entusiastdrivna blogg, driven av fem kvinnor. Och nätet har bidragit med mer än bara en ny försäljningskanal för förlagen.
– Många ser läsning som en ensamhobby, men via nätet blir det socialt. Även om det fanns bokklubbar förr så var det svårare att hitta varandra, säger Johanna Ögren, en av grundarna av Bokhora.se.
Förutom att blogga flitigt anordnar Bokhora-gänget olika aktiviteter med koppling till böckernas värld. Bland annat har de flera gånger arrangerat bokkollo. Då åker ett gäng lästokiga människor iväg tillsammans och pratar böcker, samt läser förstås. Och från att ha varit ett entusiastprojekt har Bokhora.se blivit en maktfaktor i den svenska litteraturbranschen.
– Alla förlag och bokhandlare känner till oss. Vi har även hört rykten om att butiken Pocket Shop skyltar med de böcker vi skriver om, eftersom de vet att de kommer vara efterfrågade. Maktfaktor har en negativ klang, men det är kul att vara med och påverka, säger Johanna Ögren.
Enligt Johanna tycker många läsare att traditionell litteraturkritik kan vara för krånglig.
– Det finns fördelar med att vi inte är traditionella recensenter. Vi ”talar med bönder på bönders vis”. Vi märker också att besökarna inte vågar kommentera när vi analyserar för mycket i våra inlägg.
Boktips till studenter från Johanna Ögren:
– Är du trött på kurslitteratur? Läs då Mats Strandberg. Han är duktig inom sin genre. Dannyboy och kärleken av Daniel Åberg rekommenderas också. Den handlar om den fina fumliga kärleken och ger inspiration att plugga mer!
Då har det gått en vecka och det är dags för nästa bisonlänkar-inlägg. Läs även förra veckans inlägg med mer information om upplägget.
Marrakezh
- e-handelssajten med bara en produkt om dagen.
Trendwatching.com ECO-ICONIC, ECO-EMBEDDED, ECO-BOOSTERS
- Miljö är den nya statussymbolen
älskade dumburk: Journalism for dummies
- ibland blir det bara fel.
Europe Is Searching For Its Silicon Valley
- Techcrunch om Europas Silicon Valley
Resumé: La Redoute polisanmäls för miljöbrott
Publisher Tested the Waters Online, Then Dove In - New York Times
sidea.se/emanuel » Konsumera till döds
- Emanuel filosoferar
Söndagscred: Kristin Heinonen och Tomas Wennström · Mindpark
What's next-gänget får välförtjänt beröm
Andie's Log - Nej, ungdomarna är inte dumma i huvudet
Idag stod det klart att modebloggen Manolo.se köps upp av Egmont Tidskrifter, som även äger modetidningen King. Tidigare har Manolo.se samarbetat med Sydsvenskan om annonsförsäljningen, men nu kommer Egmont ta över hela ansvaret.
Jag letade upp Björn Jeffery, en av grundarna av Manolo, för några kommentarer kring uppköpet via msn.
Hallå där, hur känns det?
– Det känns jättekul! Vi har jobbat med det här ett tag, och det här känns som rätt steg att ta.
Var det här målet när ni en gång grundade Manolo?
– Vi startade Manolo.se 2004, långt innan hypen med modebloggar var igång. Jag tror inte att nån av oss hade tänkt sig en försäljning då. Det var bara rätt tid att börja skriva om manlig fåfänga, och bloggformatet kändes helt rätt.
Enligt uppgift omsatte Manolo mer än en halv miljon under 2006. Hur mycket betalade Egmont för sajten?
– Vi har valt att inte kommentera köpeskillingen.
Är ni nöjda med vad ni fick?
– Vi är jättenöjda med hela affären. Det var jätteviktigt för oss att vi fick en ägare som förstod vår målgrupp, och som inte ville förändra Manolo.se märkbart mycket. Egmont, genom ägandet av King, är precis den ägaren. Den kommer att leva kvar som en självständig produkt framöver också.
Hur länge har ni förhandlat med Egmont?
– Vi har förhandlat ganska länge. Vi var överens om att det skulle passa oss båda med en sån här typ av affär så det var mest formalian som tog tid.
Tror du att det finns fler bloggar som skulle kunna bli uppköpta av de större mediebolagen
– Absolut, jag tror att alla större medieföretag tittar i bloggosfären faktiskt. Starka röster slår alltid igenom, men det som ofta saknas är bra annonsförsäljning. Det är där medieföretagen kan hjälpa till. I USA såldes tre av Gawkers bloggar nyligen till exempel.
Vad är ditt tips till andra bloggare som känner att de vill casha in på sitt bloggande?
– Till att börja med ska man nog bara blogga om sånt man tycker är kul - det blir sällan bra annars. Så det är en förutsättning. Men det bör vara ett ämne som har annonspotential för att det ska gå. När vi startade Manolo.se var vi i princip ensamma om att skriva om manligt mode på det sättet, och det gjorde så klart oss till en intressant kanal för alla som ville nå de nya fåfänga männen.
Läs även en mer utförlig artikel av Simon Bendelin på Internetworld.
Erick Schonfeld på den Twinglyälskande bloggen Techcrunch har besökt The Next Web i Amsterdam och beskriver hur de uppfattar entreprenörsklimatet i Europa. Olika lagstiftning, kulturer och ekonomiska förutsättningar gör att egenskaperna hos startupföretagens tillväxtmiljöer skiftar. Det är billigt att hyra kontor i Berlin, pengarna finns i London och det är bra väder i Barcelona. Slutsatsen som Techcrunch drar är att Europas Silicon Valley inte är en plats utan en moln, en bubbla, eller ett sätt att tänka. Och det är ju precis det nätet är bra på.
"När Europa letar efter sitt eget Silicon Valley kan det visa sig att det dyker upp som ett sätt att tänka snarare än en plats. Sanningen är att Europa kanske inte behöver ett ensamt Silicon Valley eftersom affärerna har blivit så spridda. Även om några Silicon Valley-chauvinister skulle misstycka, så är idén om att samla all talang och allt kapital i en enda region väldigt mycket 1900-tal för många Euro 2.0-entreprenörer."
Läs hela inlägget på Techcrunch.
[Tipstack: Erik Starck]
Judith Wolst har ambitioner. Genom att döpa sin blogg efter hur mycket tid hon tänker lägga på att blogga visar hon att hon menar allvar med sin En timme om dagen. Och redan efter några veckor har jag vant mig vid regelbundna och läsvärda inlägg och tips om allt från hjärnforskning och social shopping till vänskapsvaluta och Magnus Uggla. Det är ovanligt med e-handelsbloggar överhuvudtaget. Dan Nilsson och Urban Lindstedt är ofta läsvärda, om än ganska opersonliga. Judith Wolst tar ett lite bredare perspektiv än bara e-handel när hon beskriver innehållet:
"Jag skriver om e-commerce, adwords, affiliate, seo, viral marketing, blogging, participation, peer product reviews, mulit-channel selling, analytics mm. Kreativitet och humor!"
Judith Wolst är marknadschef på e-handelssajten Sidandsally.com (med förre Googlechefen och nuvarande Glifechefen Johan Kinnander som vd) till vardags och förhoppningsvis orkar hon hålla samma tempo på sin blogg även i framtiden. Den resan vill jag följa.
Kanske är du sedan länge bekant med den sociala bokmärkestjänsten Del.icio.us. Det är en tjänst som låter dig skapa och dela länkar med andra via nätet. Jag har använt tjänsten ganska länge och du som följer mig på Jaiku eller orkar med att skrolla ner en bit här på bloggen har redan sett många av de länkar jag sparat. Men för att inte alla länktips ska falla i glömska kommer jag hädanefter att publicera den senaste veckans länkar i ett blogginlägg varje onsdag. Del.icio.us har egna funktioner för att automatiskt publicera länksamlingar på bloggar, men jag väljer att göra lite handpåläggning för tydlighetens skull. Så från och med nu är det bisonlänkar som gäller.
Här är senaste veckans skörd:
Kristin Heinonen och Tomas Wennström blev senast uppmärksammade för sitt förslag på redesign av Sydsvenskans sajt. Nu har de producerat ännu ett avsnitt av podcasten What's Next in New Media med tre paneldebattörer. Medverkar gör Joakim Jardenberg, vd på Mindpark, Sofia Mirjamsdotter, journalist på Sundsvalls tidning samt bloggare på Same same but different, och så jag själv. På ungefär 50 minuter försöker vi besvara följande frågor:
Lyssna på What's Next in New Media - specialprogrammet om det nya medialandskapet från What's Next.
I en värld där urvalet är enormt och allt är gratis blir tolkning och urval värt att betala för. Läs Jan Gradvalls DI-krönika med reflektioner kring ämnet.
"När någon nu ringer och frågar vad jag vill göra svarar jag helt ärligt: ”Jag vet inte. Jag har inte tid att sätta mig in i alla detaljer. Vad jag därför skulle vilja är att ni i stället tar över ansvaret och ser till att jag automatiskt hela tiden får bästa möjliga avtal. Är det möjligt?”
Varje gång blir det lika tyst i luren. Det står inget i den frilansade telefonförsäljarens papper hur man ska hantera en sådan situation. Och de ringer aldrig mer upp igen."
Idag toppar även Idg.se med min artikel om Chris Andersons Free-teori. Läs gärna den om du vill ha en svensk sammanfattning av teorin. Vad som inte publicerats är den intervju jag gjorde med Micael Dahlén på Handelshögskolan där han kommenterar Andersons teori. Eftersom du är en trogen Bisonblogläsare får du den här:
Experten vill knyta ihop säcken
Gratis är gott, men hur funkar det egentligen på riktigt? Micael Dahlen är professor i marknadskommunikation vid Handelshögskolan i Stockholm och har forskat om marknadsföring på internet. Han bloggar även på nextopia.info och tycker inte att Chris Andersons nya marknadsteori är speciellt ny, men den är ändå tankeväckande.
– Argumenten och utvecklingen är inte nya. Nätet drar ner de rörliga kostnaderna till obefintlighet. Och det har skett en mognad i synen på reklam hos människor. Att det handlar om ett utbyte. Konsumenten ger sin tid och får något i utbyte, säger Micael Dahlén.
Samtidigt håller Micael Dahlén med om de resonemang som Chris Anderson presenterar kring hur företagandet förändras. På ett sätt är vi alla egenföretagare.
– Kulturellt och politiskt har vanliga människor en helt annan förståelse för villkoren och företagandet idag. Vi får faktiskt saker för att företaget vill ha vår uppmärksamhet. Vi blir inte utnyttjade av företagen, vi är alla företagare egentligen.
Chris Andersons Free-teori inspirerar och förklarar mycket av utvecklingen på nätet just nu, men Micael Dahlén tycker att teorin haltar lite.
– Det jag saknar, som kanske kommer i hans bok senare, är hur man knyter ihop säcken. Han visar på allt som blir gratis på grund av att företag köper uppmärksamhet för att i sin tur tjäna pengar på att sälja en produkt. I slutändan är det alltid en produkt som ska säljas som inte är gratis. Vi får något gratis men det är för att det i sin tur ska gå att ta betalt gentemot någon annan, avslutar Micael Dahlén.
Internet skapar helt nya affärsmodeller och förändrar de kommersiella villkoren i grunden. Det är de flesta överens om. Från början var det ”informationsindustrin” som påverkades mest. I framtiden vet vi att alla branscher och alla företag kommer att behöva anpassa sig till nätets villkor. Björn Jeffery på Good Old brukar säga att alla företag blir teknikföretag i framtiden. Alla måste också relatera till och förstå att teknik blir en så integrerad del i människors liv att det inte längre handlar om ”verktyg” utan snarare en förlängning av mänskligheten. Alla företag blir även mediaföretag. Det här är något som Wireds chefredaktör Chris Anderson tar upp i sin artikel om Free (min tolkning här).
Något jag klurar på är hur intäkter på webben kan mätas i fler valutor än de traditionella. När vår webbupplevelse och vår kontakt med varumärken och organisationer på internet blir allt mer social kan vi också investera och handla med vår sociala valuta. Och just socialt värdeskapande blir en konkurrensfördel i kampen om kunderna ur företagens perspektiv.
När ett företag skapar en viral kampanj med till exempel ett underhållande youtube-klipp så är det inte bara varumärket som gynnas. Orsaken till klippets spridning har också att göra med hur mycket det är värt i social valuta, förutom det rena underhållningsvärdet, vilket förstås oftast hänger ihop. När jag skickar länken till klippet till en vän får jag samtidigt ett socialt värde i utbyte. Min vän kanske uppfattar mig som en person som håller koll på nya roliga grejer på nätet - ”Han som brukar skicka kul grejer”. Den här värdetransaktionen har ingenting med det avsändande företagets varumärke att göra. Transaktionen sker oavsett om videoklippet har Burger King eller en småbarnspappa med skrattande barn som avsändare.
Den sociala valutans kurs beräknas inte i kronor och ören. Den mäts i kärlek och vänskap.
Slutsatsen för de företag som vill ge sig ut på nätets sociala arenor är att titta på sig själva med social valuta-glasögon. Vilket socialt värde skapar de produkter eller tjänster som företaget producerar, och hur kan dessa förvaltas online? Det här har många mediaföretag redan förstått. Det är ingen slump att du numera hittar knappar med ”lägg till på facebook” eller ”digg this” i anslutning till en artikel på en svensk mediasajt.
En framgångsrik webbtjänst eller en bit underhållning på nätet ”säljs” alltid med tre valutor (om ett företag är avsändare):
1. Det värde som varumärket laddas med av konsumenten – efter att ha tagit del av ”informationen”.
2. Det sociala värdet som konsumenten upplever sig få gentemot sitt eget nätverk av kontakter.
3. Värdet i kronor och ören som i förlängningen dyker upp i företagets kassa i form av fler sålda produkter eller tjänster.
Jag tror att många företag skulle tjäna på att försöka balansera dessa tre valutor mer jämt, istället för att mäta och satsa allt på den tredje valutan. För de två första valutorna är givetvis en förutsättning för att den tredje ska kunna mätas överhuvudtaget.
Det går inte att betala sin personal med social valuta i lönekuvertet förstås. Och kanske är det just det som gör att företagsvärlden har så svårt att förstå varför människor, helt frivilligt, kan lägga ner hundratals timmar på oavlönat arbete på nätet. Många framgångsrika communities har till exempel knutit hängivna användare till sig som fungerar som moderatorer och ”forumpoliser”. De gör det gratis av egen fri vilja. Betalningen får de i social valuta, i form av respekt från andra medlemmar, hög status på nätverket och ibland utökade administrationsrättigheter. Wikipedia är ett annat exempel på en värdeskapande verksamhet som saknar en traditionell affärsmodell, men som uppenbarligen fungerar ändå.
Det här är inga nya tankar, men just nu är de mina. Att förstå människors drivkrafter är inte direkt rocket science när det gäller att hitta intäktsmodeller och skapa smarta tjänster. Så är det och så har det alltid varit. Jag tror dock att många företag (och människorna som jobbar för dem) underskattar den enorma kraft som den sociala valutan har i våra liv. För precis som det heter i Cluetrain-manifestet: ”Vi är inte stolar eller ögon eller slutanvändare eller konsumenter. Vi är människor — och vår räckvidd överstiger er fattning”.
Ovanstående text skrev jag ner på 20 minuter för att försöka samla tankarna en smula. Jag känner att jag gärna vill skruva resonemangen lite till, gärna med din hjälp. Kanske haltar mina liknelser eller slutsatser? Kanske borde vi mäta med ännu fler valutor? Jag vet inte, men jag vet att bloggen är en bra plats att börja på för att diskutera vidare. Varsågod.
Länge stretade vi emot. Tanken på ett Web 3.0 som uppföljare till Web 2.0 kändes främmande, nästan lite löjligt. Tim O'Reilly som skapade begreppet Web 2.0 har uttryckligen sagt att det inte kommer något Web 3.0, men att det naturligtvis kommer en massa ny teknik och innovationer som vi inte ens kan föreställa oss. Trots det har diskussionerna om den tredje webben fortsatt. Och det senaste halvåret har det utkristalliserats vad det kommer att handla om. Just nu används begreppet 
Web 3.0 på trendseminarier, i webbdiskussioner och som underlag för startup-idéer. Inom ett år kommer det få större spridning.
Web 3.0 bottnar i den semantiska webben. Kortfattat går det ut på att olika webbtjänster förstår dig och dina behov automatiskt. Upplevelsen av webben blir personlig och anpassad. Data blir tillgänglig och kommer att användas i fler syften än vad den ursprunglige publicisten behöver planera för. En del kallar det för den "intelligenta" webben. Ett exempel på semantiskt sök: Söker du på glass kanske du hittar en bild på GB-gubben - utan att någon beskrivande term säger att den färgglada illustrationen har något med livsmedlet glass att göra.
Webbapplikationer börjar prata lika mycket med varandra som med sina användare. Web 3.0 hjälper användaren att sätta ihop den splittrade och uppdelade webb som Web 2.0-tjänsterna skapat. Web 3.0 utnyttjar också kombinationen av användarskapat innehåll med maskinskapad information.
Den nya webben kommer också att vara plattformsflyktig på ett helt annat sätt än tidigare. Till sin hjälp tar den till exempel mobila enheter, röst- och ljudstyrda enheter och sensorer - och webbapplikationer skapas för att fungera på alla dessa plattformar.
Web 3.0 innebär slutet för den traditionella webbsidan och början för den individualiserade webbupplevelsen. Alla data finns i molnet dit alla applikationer kopplas.
Vill du läsa mer om ett försök att definiera Web 3.0 rekommenderar jag det här inlägget av Jonas Bolinder.
