bisonblog

Katastrofen översatt till hemmaplan

Jag befinner mig i den lilla kuststaden Båstad på gränsen mellan Skåne och Halland. Under min promenad på stranden idag var tankarna förstås hos de drabbade nere i Thailand, Sri Lanka, Indien m.fl. Jag försökte föreställa mig hur scenariot sett ut om en liknande katastrof drabbat Sveriges västkust. I de platta landskapen i södra Sverige hade en flodvåg på sex meters höjd fått förödande konsekvenser. Städer som Helsingborg, Halmstad, Falkenberg och Varberg med öppen kust had antagligen blivit hårt drabbade. Vi lever förvisso i en stabil del av världen när det gäller kontinentalplattornas aktiviteter men jag tror inte det skadar att försöka översätta tragedin på det södra halvklotet till våra förhållanden för att lättare förstå och skapa en bild av omfattningen på det som hänt. Även om det blir ett miniatyrscenario i sammanhanget.

Det går inte att så här tidigt förstå konsekvenserna. Vare sig det gäller vår vardag här i Sverige eller den globala situationen.  Mina tankar finns hos de saknade, de anhöriga, de överlevande och de döda. Det måste vara en fruktansvärd upplevelse för alla inblandade.

Researcher skriver bland annat om katastrofinformationen från reseföretagen och myndigheternas agerande.

"Allians för Sverige" gör PR-kupp med hjälp av Gazabarnen?

Igår kom barnen till fembarnsmamman Elisabeth Krantz hem efter att ha varit fast i Gaza hos sin pappa i 203 dagar. I en TV-intervju i SVT berättar Elisabeth; "Det är inte tack vare den sittande regeringen som mina barn kommer hem. Jag vill speciellt tacka de borgerliga partierna för deras stöd" (citatet är från minnet, vet inte om det var formulerat exakt så).

Jag undrade direkt vilken PR-konsult som varit i farten och vilka kopplingar som finns till "Allians för Sverige" - de borgerliga partiernas kampanj för maktskifte 06. Utrikesministern har engagerat sig i fallet tidigare i år men det dröjde alltså tills nu innan pappan gav med sig och åkte hem med barnen. Om det var UD, regeringen eller andra inblandade som gjorde att barnen till slut kom hem framgår inte helt tydligt av de nyhetskällor jag tagit del av. Oavsett vilka så väljer alltså mamman till barnen att i första hand tacka de borgerliga partierna. Dessutom på ett svepande generellt sätt. Full pott för de borgerliga med en riktig solskenshistoria i juletid alltså (inslaget sändes på julaftons kväll).

Edit: Tydligen var det UD som fått hem barnen genom att erbjuda pappan fri lejd in till Sverige, hävning av häktningen och arrangemang av alla transporter.

Pagrotsky om medieutbildning

Tidigare i höst fick vi som är medlemmar på Bold ge förslag på frågor att ställa till kulturminister Leif Pagrotsky. Jag ställde bland annat frågan om hur Leif ser på vikten av medieundervisning i skolorna. Folket på Bold sammanställde frågorna och presenterade tio av dem för kulturministern som nu har svarat.

På frågan om medieundervisning säger han:
"Skolan ska lära elever att analysera och granska det samhälle vi lever i. Det synsättet måste gälla också media. Naturligtvis varierar undervisningen från skola till skola. Det tycker jag är naturligt och bra. Jag vet också att man på många skolor använder material från olika medier i undervisning inom bland annat samhällsorienterande ämnen. Ett kritiskt och analytiskt tänkande är viktigt i en värld där informationsflödet är oändligt och där nya medier hela tiden pockar på uppmärksamhet."

Jag kan köpa att utbildningen varierar mellan olika skolor, men om den är obefintlig då? Jag tycker det är jätteviktigt att alla elever får baskunskap i bland annat medieproduktionens villkor och möjligheter. Det är först när man själv ställer sig på medieproducentens sida av skynket som man på riktigt får kunskap om hur budskap kan vinklas, förvrängas och på andra sätt manipuleras. Genom att själv få pröva hur det är att producera blir man en mer kritisk mediekonsument och får ett försprång gentemot de som inte rent konkret fått uppleva rollen. Jag tror det är det bästa sättet att skapa de kritiska och analytiska meborgare som Pagrotsky talar om.

Det nya svenska kastsamhället

På JKL Blog bjuder Anders Kempe och Anders Lindberg in till en diskussion om framtidens svenska samhällskontrakt. En slags överenskommelse om hur Sverige ska och bör fungera. Förr handlade det om den svenska industriarbetande mannen som arbetade hårt, sparade minimalt och som med hjälp av höga skatter bidrog till en väl fungerande välfärd i alla livets skeden. Idag vet vi alla att bilden ser annorlunda ut. Artikelförfattarna refererar till sociologen Lorentz Lyttken och talar om ett kastsamhälle. Det är omöjligt att förändra sin egen position. Det finns allt fler miljonärer och miljardärer i Sverige och samtidigt allt fler fattiga. Möjligheten att göra klassresor är begränsad till skillnad mot ett klassamhälle där det ses som en del av systemet.

Anledningen till en förskjutning mot kastsamhället Sverige, som jag upplever att artikeln talar om, anses vara många stora förändringar på kort tid för Sverige och svenskarna. EU-medlemskapet och ökat konkurrenstryck från låglöneländer nämns som några av orsakerna. Andra europeiska länder har haft längre tid att anpassa sig på medan Sverige genomgått flera omvälvande förändringar samtidigt.

Vägen från kastsamhället till ett nytt samhällskontrakt ska enligt Kempe och Lindberg ledas av den "tjattrande klassen" dvs. författare, akademiker, journalister, lärare och näringslivsintellektuella. De har formuleringsmakten.

En bra artikel med intressanta teorier.

"Deathifier" köper virtuell ö för $26,500

Apropå varumärkesvärldar så berättar BBC News hur en 22-årig nätverksspelande australier under namnet "Deathifier" köpt en virtuell ö i nätverksspelet Project Entropia för $26,500. I köpet ingick ett stort slott (dock utan möbler) samt jakt- och gruvrättigheter. Köparen kommer att kunna tjäna pengar på sin investering genom att kräva avgifter av andra spelare som besöker hans ö för att jaga eller gräva efter guld i minorna. Spelet har en egen valuta (PED - Project Entropia Dollars) som även går att växla till verklig valuta. För närvarande finns ca 200.000 registrerade spelare.

Jag tycker utvecklingen är både skrämmande och intressant. Människor är alltså villiga att investera riktiga pengar för att uppleva virtuell framgång som i sin tur går att växla tillbaka till verklig ekonomisk framgång och i förlängningen tillväxt. Vilka marknader kommer vi att agera på i framtiden? Var går gränsen mellan virtuella upplevda samhällen och faktiska reella diton när till och med ekonomin sammanflätas? Lever vi inte redan nu med en virtuell ekonomi med tanke på hur dagens aktiemarknad fungerar?

Listen, music is all about culture!

Ett inlägg på Mannes Linklog anknyter till mitt tidigare inlägg om varumärkesvärldar i allmännhet och Apple´s iPod i synnerhet. "Mp3-spelare handlar inte om att kunna ta dem med sig. Det handlar om kultur och coolness...". Manne tipsar om ett läsvärt inlägg från bloggen Scobleizer som utvecklar resonemanget ytterligare.

"Personally, I am sad at the lack of thought going into music players' marketing. "Act like Apple" seems to be all we're able to do. In fact, if our ads were as cool as Apple's I wouldn't be able to complain a week before Christmas but they aren't even close. Heck, our marketing isn't even in the same UNIVERSE! And, yes, I'd tell this to Steve Ballmer's face." (läs hela inlägget här)

"Jag börjar med plasman. Skulle du till Duka eller?"

"Iskall vind, ni parkerar och sneddar över Humlegården, som aldrig tycks fastna i tjälen. Som hölls den ljummen av en arbetande inälvsdeg. Ligger där i ständigt veckade, flytande jordlager och suger mot pannan med sitt mörker. Som en uppsamling blöta kyssringar på höften efter svarta löv. Känslan av att någon har dränkts här: en barnvagn har kört fast i gyttjan och övergivits, träden håller upp sina utryckta tarmar i solen - en förslappning i själva parkmuskeln? De måste ha angripits inne i rasen, kärnskugga, Östra Reals gymnasium. Du borde läst juridik du med. Du har känt att kärlek finns. Solen är stark och kall, människorna tittar upp mot himlen, men den speglar sig inte längre i deras ögon, lägger inte längre sin glans i deras sköna nya ansikten."

Fem svenska författare skriver julbetraktelser inbjudna av DN Kultur. Ovanstående citat är skrivet av Daniel Sjölin. Läs hela texten här. Jag gillar berättarstilen starkt.

Behövs tillväxt?

Behöver vi tillväxt? Hur får man tillväxt? Vilka problem finns det med tillväxt? Är den socialt och ekologiskt hållbar? Mäter vi rätt saker? Kommer vi att ha tillväxt framöver? Några av ovanstående frågor försöker företaget Kairos Future svara på i artikeln "Tillväxt - behövs den och i så fall för vem?".

Kairos Future sysslar med framtidsforskning. Jag har varit på flera seminarier som företaget genomfört och de har riktigt intressanta fakta när det gäller till exempel ungdomars värderingar och syn på arbetsliv, framtid m.m. baserat på flertalet undersökningar. Visste du till exempel att ungdomar idag ser trygghet, hälsa och familj som tre viktiga faktorer för att uppnå lycka? - precis som de flesta människor alltid har gjort. Inget nytt under solen alltså. Trots larmrapporter av typen "dagens ungdom värre än någonsin...".

JMW listar årets PR-floppar

PR-byrån JMW Kommunikation listar de där händelserna under 2004 som uppenbarligen kunde hanterats bättre. Läs om Coops skrotning av varumärket, Skandias "never ending story", Vänsterpartiets uppgång och fall, Jens Orbacks marschmallowhjärna, Kriminalvårdens problem med att hålla internerna bakom lås och bom, Nuders köttliknelser, sockrets bittra nederlag och slutligen Göran Hägglunds ickevarande. Läs även om PR-succéerna, också från JMW:s blogg.

Är du statusstressad?

Alain de Botton menar att människans uppmärksamhetsbehov är det som ligger bakom det som han benämner "statustress" eller "Status Anxiety". Ann Lagerström på tidningen Leva träffade Alain och pratade om hans nya bok.

"Nu sitter han i en fåtölj i sitt ultramoderna och sparsmakade hem i Hammersmith i södra London. Han är 35 år, upphöjd succéförfattare och har ett kök i borstat stål. Han har just tackat ja till ännu en radiointervju och hällde nyss upp ett glas kallt vatten för att svalka sig i storstadshettan. Han lägger det ena benet över det andra och säger:

-Varför har jag ingen flatscreentv?"

Hela livet går ut på att bli älskad av omvärlden. Att höras och synas och få uppmärksamhet för det. I det moderna samhället kan alla bli precis det dem vill (i teorin). Vi inte bara kan utan bör helst bli det också. Det här skapar en stress som handlar om att vi hela tiden mår dåligt över missade möjligheter, ett liv som rusar förbi och en känsla av att hela tiden värdera sig själv utifrån andras perspektiv. Vad ser bra ut för omvärlden och vad vill jag egentligen? Läs artikeln om statusstress på bold.se.

Så här säger Alain själv på sin sajt:

'Every adult life could be said to be defined by two great love stories. The first - the story of our quest for sexual love - is well known and well-charted. The second - the story of our quest for love from the world - is a more secret and shameful tale. And yet this second love story is no less intense than the first.'

Boken Status Anxiety går förstås att köpa på Amazon.