bisonblog

Nya medier ersätter inte gamla, enligt Shel Holtz

På Communintelligence skriver Shel Holtz om de nya mediernas framväxt och dess relation till tidigare etablerade kanaler för information och kommunikation:

"Radio was supposed to replace print. Television was supposed to replace radio. Now blogs are supposed to replace Web sites. The truth is, new media channels assume the roles for which they are better suited than the older channels. And the older channels adapt to do what they're best at."

Det här innebär alltså att vi får fler och fler kommunikationskanaler nischade efter budskapets innehåll. Jag håller med delvis men min uppfattning är att t.ex. hemdatorn håller på att ta över funktioner från olika media där den gamla tekniken försvinner helt eller marginaliseras till ett fåtal entusiaster.

Befriande stavfel

Amylou, Beverly, Gale, Geena, Helena, Lizardek, Paprika och Tjej skriver en blogg på sitt nya språk svenska kallad Stavfel. Skribenterna är uteslutande kvinnor och alla har även egna bloggar på sitt modersmål. För att träna på det nya språket skriver de en gemensam blogg med iakttagelser från det svenska samhället. Hur är det egentligen att ta svenskt körkort?

"Ett brev till Vägverket:
Käre VV,
Herregud! Vad tänker ni??? Är ni sjuk i huvudet??? Värfor i helvete måste jag lära mig att koldioxidutsläppen bidrar till växthuseffekten och kolväteutsläppen orsaker cancersjukdomar? Värför är det viktigt att jag kan säga hur många människor dog i trafiken i 1999? Om jag skulle aldrig tillkoppla en släpvagn till min bil värfor behöver jag vet hur många kilogram en man med massor av skrap kan dra bakom hans skitgammal Opel??? Jag bryr mig inte!
MVH,
Geena"

Det är befriande att läsa deras inlägg där den grammatiska korrektheten får stå tillbaka för budskapet som jag tycker förmedlas med all önskvärd tydlighet. Det är modigt att våga skriva på ett nytt språk och dessutom publicera det för allmän beskådan. Jag tycker det är ett utmärkt sätt att använda bloggtekniken.

Nischmedia på internet; långt borta blir nära - och tvärtom

Jag har tidigare myntat begreppet diversifierad nätverkskommunikation, bland annat baserat på teorier från Elisabeth Albrycht. Kommunikation sker både i forum och på individnivå, globalt och lokalt via olika sorters nätverk. Arenor som vi aldrig kunnat röra oss på tidigare blir helt plötsligt en självklar del av vår vardag. Det blir lika naturligt att rådfråga dina kontakter i Chile eller Canada likväl som att höra vad arbetskompisarna tycker om en produkt, ett tv-program eller en bilmodell. Henrik Torstensson reflekterar kring framtidens distributionskanaler och kundbeteenden i inlägget Att fundera över i påsk.

"I den fysiska världen måste personer med liknande intresse vara placerade fysiskt nära varandra för att vara en marknad, på Internet räcker det med att kunderna är tillräckligt många i hela världen då de aggregeras till "en marknad". Därför fungerar nischmedia (bloggar är ett bra exempel på det) långt bättre på nätet än i den fysiska världen."

Gränserna för vad som är lokalt och globalt suddas ut rent kontaktmässigt (förstås inte geografiskt - än så länge...). Samtidigt definieras begrepp som "nära" och "långt borta" av helt andra faktorer. Ett gemensamt intresse, musiksmak eller yrkesrelaterade frågor kan driva oss att skapa egna communities/världar parallellt med det fysiska samhälle vi lever i. Avståndet till människan jag möter i tvättstugan kan vara betydligt större kulturmässigt än till en människa i mitt nätverk någonstans på andra sidan jorden.

Men hur blir det med barnen då?

Hur kommer kärnfamiljen se ut i framtiden? Vilka relationsnätverk kommer andra generationens skilsmässobarn att skapa när de själva skaffar barn? De kommer att outsourca barnskötseln. Det menar Johan Peter Paludan på det danska institutet för framtidsforskning. Han skriver om barns roller och villkor i framtiden i artikeln Moving Towards A New Policy For Children? och menar att ansvaret för barnen i större utsträckning kommer att delegeras till sociala servicefunktioner i samhället. Vi har med all tydlighet visat att vi många gånger prioriterar jobb och karriär före familjetid. Valet att spendera mer tid med barnen är inte en omöjlighet i de flesta fall, ändå väljer fler att kombinera en krävande karriär med familjelivet.

"There are reasons to believe that parents are less important to children's development than interaction with peers. If that is so, the absence of the parents for long hours is not so important. Better physical surroundings would also benefit the children. Whether they themselves would appreciate a better child/adult ratio is more debatable."

"A continued focus on work will encourage what could be termed 'outsourcing' child policy. By that we mean a policy where someone, be it the public or the private sector, assumes the duties that the family is too busy to assume."

Jag upplever att det finns många tabun och skuldfrågor inom det här området. Att vara en "god förälder" är ofta synonymt med ideal som gällde för 40-50 år sedan och som är svåra att kombinera med dagens samhällssituation. Det kanske är dags för curlingföräldrarna med skuldkänslor upp till öronen att släppa en del av prestigen och fundera på alternativa sätt att ta hand om sin familj jämfört med den bullbaksdoftande sällskapsspelande söndagspromenerar-föräldern de ser framför sig. Inte helt otippat tror jag på större nätverk kring barnet än bara föräldrarna. Fler människor som tillsammans skapar större möjligheter för barnet att spegla sig mot omvärlden och få erfarenheter från olika sociala miljöer.

En cykelkonsuments betraktelse - eller "Varför ville de inte sälja cykel?"

Under sommarhalvåret brukar jag cykla till jobbet. En lagom lång sträcka från Solna till Stockholm city vilket tar ca 20 minuter. Nöjd med möjligheten till vardagsmotion tänkte jag i år köpa ny cykel för att skapa det där sköna vårsuget i kroppen. I fredags besökte jag cykelaffären Jarla Cykel efter att ha spanat in deras hemsida och skapat mig uppfattningen att stället verkar vara en hyfsat seriös handlare med lite mer cykelkunskap än bulkförsäljarna på stormarknaderna. Till min förvåning verkade de inte vilja sälja cykel. Jag fick dra ur försäljaren fakta om olika cykelmodeller. När jag sa att jag helst skulle vilja ha stel framgaffel och inte dämpare (vilket den modell vi tittade på hade) så tog det flera minuter innan säljare kläckte ur sig att - jodå, vi kan byta ut gaffeln till en vanlig för några hundralappar. Besviken över att deras kommunikation från hemsidan inte korrelerade med verkligheten gick jag därifrån.

Idag var jag inne på Sportson på kungsholmsgatan. Vilken skillnad! Jag behövde knappt säga hybridcykel innan vi stod och diskuterade olika modeller och utrustningspaket. Jag gick därifrån glad i hågen och flera tusenlappar fattigare. Den cykel jag köpte var varken billig eller med stel framgaffel, men tack vare försäljarens utläggningar om för- och nackdelar med olika typer av utrustning, växelsystem och kvalitetsnivåer kände jag mig helt övertygad om att det inte kunde bli ett billigare alternativ. I slutändan blev det tre tusen kronor dyrare pris än på den cykel jag fingrade på hos Jarla Cykel. Vad vill jag då säga med allt det här? Jo, att inkonsekvent kommunikation får reella konsekvenser. Hur bra texter och varumärkesprofilering du än gör på webben så är det människan i butiken som ska slutföra köpet. Fungerar inte den relationen så kan man lika gärna flytta marknadsföringspengarna till personalrekrytering/internutbildnings-kontot istället.

Ovanstående skrivet med risken att klassas som ryktesterrorist i miniatyr. 

Lysande störlappskampanj från Amnesty

Personligen har jag alltid förknippat Amnesty med orättvist fängslade personer i ett land långt borta. Dock pågår arbete även på hemmaplan. På bold.se läste jag om ett nytt grepp inom kampanjen Stoppa våldet mot kvinnor. Det är en "störlapp" som sätts upp i till exempel trappuppgången, ni vet en sån där lapp man brukar sätta upp till grannarna när man ska partaj. Den här lappen har inte riktigt samma budskap:

Intressant (och viktigt) att se den här typen av kampanjaktiviteter. Jag tycker metoden att sätta upp lappar i trappuppgångar fungerar riktigt bra i det här fallet. Man använder en klassisk kanal och laddar det med ett helt nytt budskap. Läs mer om kampanjen på Amnestys sajt. Det är reklambyrån Forsling och Flyborg som skapat konceptet.

Profit på etik? Dove klarar sig

"Planka eller Pingla?" kan jag läsa på den gigantiska affischen som sitter på stureplan i Stockholm. Det är Dove som kör sin Campaign for real beauty. Kvinnliga modeller som avviker från det vanliga catwalksidealet har rubriker som "Fet? Fin?" eller "Vissen? Vacker?" bredvid sig, samt en uppmaning om att besöka kampanjsajten www.campaignforrealbeauty.se för att göra sin röst hörd. Dove har till och med startat "the dove self-esteem fund" eller "Doves fond för självkänsla".

"Skönhetsstressen finns överallt, oavsett om det handlar om fotomodeller som har storlek 34 eller filmstjärnor med fantastiska kurvor. När unga flickor har svårt att leva upp till idealen kan de drabbas av dåligt självförtroende. Dove hjälper flickor världen över till en bättre självkänsla."

Ett cyniskt sätt att profitera på feministdebatten i samhället eller ett genuint försök att faktiskt förändra attityder i samhället? Jag tycker, precis som min vän Anna, att Dove faktiskt åstadkommer något vettigt med sin kampanj. Kommersiella intressen och moraliska budskap behöver inte ta ut varandra. Självklart rider Dove på en våg där kritik av kvinnors objektifiering i bland annat det offentliga rummet har varit på tapeten under en period, men det betyder inte att deras kampanj känns falsk eller cynisk. Av tradition är svenskar skeptiska när företag blandar sig i samhällsdebatten. Företagande och kommersialism har tidigare setts som något fult. Jag upplever att vi nu är i begynnelsen på en utvecklingskurva där till exempel Corporate Social Responsibility blir allt viktigare i varumärkesbyggandet och etik inom näringslivet mer angeläget. Maria Stareborn på Unilever (som står bakom varumärket Dove) kan helt enkelt känna sig stolt över att ha skapat en reklamkampanj och ett feministiskt debattinlägg samtidigt.

Pudelmanöver VD:s bästa strategi

PR-och Public Affairs-företaget Burson-Marsteller har tillsammans med Wirthlin Worldwide gjort en undersökning av hur 150 VD:s från företag på Fortune 1000-listan tar ställning i frågor kring ansvarsfördelning vid större kriser och när det gäller att rädda företagets anseende.

"68 procent av de tillfrågade hävdar att VD ensam har ansvar för att rädda företagets goda rykte medan 32 procent menar att det är en fråga för styrelsen. Detta beror på att VD:n så starkt förknippas med företages anseende och därmed förväntas ta på sig ansvaret." (från Burson-Marstellers svenska sajt)

"CEOs today are strongly linked to their company’s reputation, so when the organization has suffered damage to its reputation, business influencers expect CEOs to take full responsibility for repairing it,” remarks Patrick Ford, chair of Burson-Marsteller’s´Global Corporate/Financial Practice." (från rapporten The road to reputation recovery, pdf-fil)

Att snabbt gå ut med rak, öppen och ärlig information kan begränsa skadorna för ett företag som drabbas av ett skandalavslöjande eller andra former av varumärkeskrossare. En intensiv period med rutschbaneåkning på medias rivjärn brukar ändå följa den typen av skuldmedvetenhet. Dock blir slutresultatet oftast att företaget och varumärket skadas betydligt mindre jämfört med den mer ostrategiska "lägga locket på"-manövern eller varför inte "förneka in till oändlighet"-taktiken. Precis som i vanliga relationer människor emellan kommer man långt med att erkänna sina brister, kommunicera en vilja att förändra sig och en handlingsplan för hur det ska gå till.

Hur kan man avkoda mediabudskap?

Nätverket Allt är möjligt ger på sin sajt handledning i hur man avkodar medias budskap och även själv blandar sig i samhällsdebatten. Även om Allt är möjligt verkar ur ett feministisk perspektiv kan deras metoder för mediakritik och påverkan användas inom de flesta områden där man upplever en obalanserad eller snedvriden mediarapportering. Under rubriken Gör det själv listas ett antal åtgärder för aktiv mediakritik. Vissa av teknikerna är något för radikala för min smak men jag gillar dock avsnitten som handlar om att kontakta medieproducenter, skapa opinion och bygga nätverk. Mediekritisk debatt kan du följa på t.ex. www.mediekritik.nu eller www.papertiger.org.

Hur syns man på nätet?

Det mest grundläggande sättet att hitta människor på internet är att hjälpa dem hitta dig. Det säger The Social Networking Weblog i inlägget LinkedIn case studies and the importance of being findable. I inlägget jämförs metoden att söka efter personer med olika kompetenser på t.ex. Google med sökningar i dedikerade nätverk som LinkedIn (eller varför inte OpenBc, Shortcut m.fl.).

"What's frustrating is that more professionals aren't making their information available in these tools. Really -- if you're a professional and want to be found, list yourself everywhere possible. Copy and paste your information, and it only takes a few minutes per site. You don't have to actively participate if you don't have time -- just make yourself searchable in a structured way. There really are people who are looking for you in these sites and want to find you."

De flesta människor brukar väl titt som tätt "googla" någon ny bekant eller ibland en avlägsen vän för att försöka hitta information om personen. En aspekt jag ibland funderar över är de digitala spår vi alla lämnar bakom oss. Spår som ibland är omöjliga att radera eller hitta källan till. Mycket av den information du publicerar idag och de sammanhang du presenteras i på nätet kommer antagligen finnas tillgängliga under lång tid framöver. Det en rebellisk tonåring skanderar med bruten stämma på sin blogg 2005 kanske presenteras för honom tio år senare vid en anställningsintervju. Är det rimligt att behöva försvara sig inför den typen av situationer? Kommer vi att i större utsträckning kommunicera vår identitet utifrån de 20 första googleträffarna på det egna namnet istället för som tidigare genom personliga relationer, uttryck och livsstil?