bisonblog

Journalister ska tåla kommentarer - fortsatt debatt om "näthatet"

Journalister ska tåla att granskas och kommenteras av besökarna. I alla fall om Caroline Andersson, redaktionschef på Expressen.se får bestämma. Idag publicerade jag Internetworlds webb-tv-panel om anonyma kommentarer och "näthat". Deltagare i diskussionen var Alfred Ruth från Internetworld, Olle Lidbom från Vassa Eggen och Caroline Andersson från Expressen.se. Moderator var Magnus Höij, chefredaktör på Internetworld.

"–Tidningar måste bjuda in till diskussion. Det ser annorlunda ut idag. Journalisterna får vara med på att man tycker till om deras skrivande. Seriösa användare vill inte se ickeseriösa användare. De kommer att larma och se till att det plockas bort och städas undan. De är snabba på att meddela om det spårar ur, säger Caroline Andersson"

Läs min artikel om paneldiskussionen och kolla på
inslaget på Internetworlds sajt.

Det jag själv funderar på och som inte debatteras i panelen är vad man egentligen menar när man säger att man vill minska näthatet. Som att hatet bara kan uppstå på nätet. Min övertygelse är att känslorna finns där oavsett och att det är kanaliseringen av dem som är själva "problemet". Det finns alltså långt djupare samhällsaspekter av att "komma tillrätta med näthatet" än att bara skapa bra filter. Även om det naturligtvis är en bra lösning för att kunna fortsätta ha användargenererat innehåll med hyfsad nivå.

Diskussionen kring varför vi människor känner så mycket hat och frustration är en separat men inte oviktig del av hela näthatskakan som utspelat sig i media och bloggosfären de senaste veckan. Jag efterlyser fler inlägg på det temat.

Relaterat: Bloggdebatt om näthat - en trött tillställning. (Publicistklubbens debatt som jag var på förra veckan)

Ping. Andra bloggar om: Debatt, kommentarer, bloggar, näthat, Alfred Ruth, Olle Lidbom, Vassa Eggen, Expressen, Caroline Andersson, Magnus Höij, Internetworld, webb-tv

User generated society - Alvemarks vision om framtiden

Nu är den äntligen publicerad. Och det är nu det händer. Jag talar förstås om Elin Alvemarks framtidsvision om år 2020, skriven på uppdrag av SVT Opinion. Artikeln är en del i en serie där ett gäng skarpa samhällsbloggare har fått tänka till om framtiden.

Elin Alvemark vill att möjligheter ska stå i fokus istället för hot och begränsningar. I framtiden står internet i centrum och bloggar i epicentrum. Hon beskriver vårt samhälle om tretton år med etiketter som Humanisering (20)2.0, Postmodernism (20)2.0 och Retorik (20)2.0. Ett samhälle där makten att förena dominerar.

"Decentralisering och underminering av kulturella kluster fortsätter att öka i takt och styrka. The Long Tail kickar in porten till operan och dörren till dansbands gigget. Man konsumerar inte en given kultur för att man förväntas gör det. Det finns ingen kultur som GES, det finns ingen massmedia att bära fram kultur med. Inget är dig givet.

Search och reach (inte konsumtion!) är det globala ledordet för hur vi beter oss i kulturen. Kulturella markörer för klass, kön, etnicitet, sexualitet försvagas därmed. Befästandet av våra identiteter nyanseras i och med den globalisering, distribution och decentralisering webtekniken möjliggör. Denna pluralism ökar mänsklighetens rikedomar! Våra liv."

Elin Alvemark skriver även om en slags återgång till det klassiska demokratibegreppet.

"Medborgarna ska och bör generera innehållet i samhället. Aktivt. Medvetet. De ovannämnda exemplena är alla händelser där makt flyttas från en till flera. Helheten blir ett user generated society eller old school begreppet - demokrati. Underbart!"

Tidigare skribenter i serien är bland annat (länk till respektive bidrag) Fredrick Federley, Zaida Catalán, Jonas Morian, Erik Laakso, Johanna Nylander, Monica Rolfner och Annica Tiger.

Artikelserien är ett smart sätt för SVT att samla upp de tankar och frågor som bubblar runt i bloggvärlden just nu. Och det är definitivt både en temperaturmätare och kristallkula när det gäller samhällsutvecklingen. Den 29 maj bjuds några av författarna in till en debatt i programmet Argument. Inte missa.

Uppdaterad: Nu kan du titta på sändningen från Argument här.

Relaterat:

• Min framtidsvision Re: Framtida som var ett svar på Andreas Ekströms inläggsserie.
• Elin Alvemarks blogg
• Alla inlägg kategoriserade med taggen framtid på bisonblog.

Andra bloggar om: Svt, debatt, framtid, media, internet, bloggar, Elin Alvemark, samhälle, politik

"Be on time and follow your brief"

Rubriken på inlägget är rådet till alla frilansare som vill göra ett bra jobb. Slutsatsen drogs efter en paneldiskussion anordnad av Ampersand på Södermalm i Stockholm ikväll. Ampersand är ett informellt nätverk av skribenter och journalister som i huvudsak skriver på engelska. I princip alla har engelska som modersmål men bor i Sverige. Totalt ingår 350 personer i nätverket och huvudsyftet är att förmedla uppdrag och kontakter till medlemmarna.

Jag blev inbjuden till träffen av bloggvännen Charlotte West från Battison & Partners. Som en av få originalsvenskar var jag lite av en outsider, men den vänliga stämningen och alla intressanta människor gjorde att jag snabbt kände mig som hemma.

Temat för kvällen var ”Redaktörerna berättar: Hur bli upptäckt och anlitad”. Inbjudna gäster var Patricia Hanger, skribent från OMX, Bert Menninga, redaktör på Appelberg och James Savage, chefredaktör för The Local. Alla tre är vana beställare mot frilansskribenter och gav sin bild av vad som gör en bra frilansare.

Patricia Hanger är skribent på OMX och har tidigare jobbat på den svensk-engelska byrån Dowell/Stubbs (som jag för övrigt var kund åt på förra jobbet). Hon kommer ursprungligen från USA men har bott i Sverige i 14 år. När hon beskriver en duktig frilansare framhåller hon vikten av att ha ett stabilt och strukturerat språk samt att vara snabb och flexibel. Hon talar också om ”sensible intelligence” som en viktig egenskap.

Bert Menninga är redaktör på Appelberg som i huvudsak har sysslat med samma sak i 17 år -närmare bestämt ”editorial branding”, i huvudsak i form av kund- och interntidningar åt olika företag. Appelberg har inga egna skribenter utan förlitar sig på cirka 1000 frilansare världen över. Enligt Bert är några av de viktigaste egenskaperna hos frilansare att kunna hålla deadlines, ha erfarenhet från b2b-jobb och gärna erfarenhet från att göra dagstidning. ”Då är de vana vid att passa deadlines”

James Savage är chefredaktör för The Local, en nyhetssajt på engelska som täcker svenska nyheter. Sajten har 375 000 unika besökare i månaden och har halva sin målgrupp i Sverige och andra halvan ute i världen. Fokus för The Local är att berätta saker om Sverige som inte ens svenskar vet. Den som vill skriva åt The Local bör kunna pitcha en idé med tre meningar och kunna visa cv, arbetsprov och ett visst mått av humor redan vid första kontakten. Det är också viktigt att sätta sig in i vilken typ av nyheter The Local skriver och anpassa sig till det.

Svenska medier uppmärksammar sällan The Local. En av nyheterna som dock trängde genom bruset var den om ett befarat självmord i Västerås. En amerikan i Wisconsin chattade med en svensk tjej i Västerås som berättade att hon tänkte ta sitt liv. Amerikanen blev förstås orolig och försökte komma i kontakt med svenska polismyndigheten. Genom Googlesökningar hittade amerikanen till The Local som kunde ringa upp polisen i Västerås och berätta historien. Den svenska tjejen var mycket riktigt i dåligt skick, men hade ännu inte hunnit sätta sina planer i verket.

Paneldiskussionen var avslappnat och bestod i princip av ett samtal mellan publik och panel. Den färgstarke och humoristiske Robbin Battison höll ihop diskussionen bra. Bland annat avhandlades skillnaden mellan UK English, US English och Euroenglish - en inte helt oviktig aspekt av skribentjobbet. Det visade sig till och med att Appelberg ger ut en tidning i två språkversioner med enda skillnaden att det ena är skrivet på UK English och den andra på US English. Båda tidningarna heter Evolution och har identiskt innehåll i övrigt.

På vägen hem slog jag följe med Bill Borden från American Insights, en slags konsult i USA-relationer och språk. Han är journalist och statsvetare med examen från både USA och Sverige. När vi gick längs folkungagatan berättade han även om nätverket The English Speaking Community Club (Escc) där han är reseansvarig.

Bloggdebatt om näthat - en trött tillställning

Rubriken på Publicistklubbens debatt lät lovande: ”Bloggen – offentligt privatliv och anonymt hat”. Och paneldeltagarna var heller inga duvungar. Isobel Hadley- Kamptz och Peter Wennblad är personer jag följt en längre tid, medan min enda relation till Eric Rosén var via en artikel av Wennblad i tidningen Neo. Frida Boisen brukar kunna provocera på ett lite jobbigt sätt och sen var det Nils Funcke, chefredaktör för Riksdag och departement och även känd för att ha avsatt Laila Freivalds och vunnit stora journalistpriset för insatsen. På en direkt fråga från moderatorn och PK:s ordförande Stig Fredrikson om det var Nils Funcke som avsatte Freivalds svarade Funcke kort – ja.
Ett märkligt sätt att se på journalistik, men vad vet jag.

På bilden: Peter Wennblad, Eric Rosén, Isobel Hadley-Kamptz, Frida Boisen och Nils Funcke.

Tyvärr kändes inledningsvis diskussionen som hämtad från ett sömnigt UR-program från våren 2004. Samma frågeställning om bloggarnas vara eller icke vara som då. Tyvärr märktes Stig Fredriksons okunskap om bloggosfären alltför väl vilket gjorde själva paneldebatten lite släpig.

Nils Funcke fick representera det gamla synsättet på media och han gjorde klart direkt att det här med bloggar inte var mycket att hänga i julgran. Han hade bevisligen inte förstått det och kunde inte förstå vem som skulle ha intresse av att läsa dem.

Funcke tyckte också att samma krav bör ställas på bloggare som mot vanliga tidningar. De måste berika journalistiken och tillföra något i debatten. Annars kan det vara. Det handlar också om att ta ansvar för kommentarer enligt lagen om elektroniska anslagstavlor. Funcke tror också att det kommer att startas en förundersökning mot Carl Bildt för de hotfulla kommentarer som lämnats på hans blogg, och som Bildt vägrat ta bort. Brottet rubriceras som medhjälp till hets mot folkgrupp.

Efter den inledande blogbashningen kunde dock själva ämnet för kvällen avhandlas, om än med något svaga frågeställningar.

Frida Boisen tyckte inte att ”näthatet” är något nytt.
– När jag var reporter på Expressen fick jag 30-40 mail om dagen som var rent hat. Och det handlade ändå om helt vanliga nyhetsartiklar, inga krönikor. Man får mer mail som reporter på en kvällstidning än som bloggare.
Hon är även oförstående inför kommentatorerna på Resumé och Dagens Medias sajter.
– Det är det mest koncentrerade hatet i den svenska journalistkåren.

Isobel Hadley-Kamptz klargjorde skillnaden mellan att skriva i rollen som journalist jämfört med privat bloggare.
– Jag blev utsatt för en del grejer när jag jobbade på DN, men då fick DN:s säkerhetschef ta hand om ärendet. Som journalist har man även en redaktion i ryggen, men som bloggare är man helt ensam.

När det gäller orsaken till varför Linda Skugge slutade blogga säger Peter Wennblad att det förmodligen inte hade med de hotfulla och elaka kommentarerna att göra. De har funnits där hela tiden.
– Det huvudsakliga motivet till att Skugge slutar blogga är att hon inte får tillräckligt betalt. Hon orkar helt enkelt inte.

Hadley-Kamptz sa också att hon tycker att bloggarna har blivit den nya världens kvällstidningar. Förr ansågs det ofint för ”finmedia” att referera till kvällstidningar. Samma roll har nu bloggarna fått. Det går bra att sno vad som helst utan källhänvisning. Eric Rosén fick även berätta om hur han såg på sitt bloggande, integritet och hotfulla kommentarer.

Efter halva debatten började folk i publiken långsamt droppa av då den riktiga nerven aldrig riktigt infann sig. Jag tycker det var synd att möjligheten till en intressant och aktuell debatt kring hot och anonymitet schabblades bort på grund av en bloggokunnig moderator och en direkt bloggkritisk paneldeltagare.

Jag trodde vi kommit längre så, att bloggen är ett accepterat medium. Och att syftet med paneldebatten var att diskutera nätbeteende och bloggande utifrån den senaste tidens skriverier. Inte huruvida det är intressant att läsa dagboksbloggar om frukostvanor eller inte.

Skarpa hjärnor i publiken var bland annat Natalie Kazmierska och Per Gudmundson samt förstås stora delar av Fokus redaktion. Tror även att Redaktörn var där. Jag fick känslan av att det kunnat bli betydligt mer liv i debatten än vad som nu blev.
Uppdatering: Läs Per Gudmundson: Medielogiken har gett oss näthatet på Svd.se.

Nedan har jag klippt in några filmklipp från kvällen. Det första är Isobel Hadley-Kamptz som svarar på en fråga om hennes roll som bloggare kontra författare. Det andra är Peter Wennblad och Nils Funcke som pratar om övervakning och det faktum att vi är ständigt under övervakning med hjälp av mobilkameror och bloggare som rör sig i alla offentliga rum (vilket mitt filmande är ett bra exempel på).

Skruva upp ljudet, det blev lite lågt.

Intressant. Andra bloggar om: Publicistklubben, Neo, Isobel Hadley-Kamptz, Peter Wennblad, Eric Rosén, Frida Boisen, Nils Funcke, bloggar, bloggosfären, näthat, anonymitet, debatt, press, Carl Bildt

Fokus vinnare av Publicistklubbens stora pris 2007

Ikväll delades Publicistklubbens stora pris 2007 ut till tidningen Fokus. På Café Panorama i Kulturhuset i Stockholm hade ett 60-tal personer samlats för att dels bevittna prisutdelningen och dels en paneldebatt om bloggar, näthat och integritet (mer om det i senare inlägg). I motiveringen till priset framhölls Fokus roll som förnyare av svensk politisk journalistik.

Fokus har funnits i 1,5 år och har en upplaga på14 600 ex. Under en utfrågningen av Publicistklubbens ordförande Stig Fredrikson berättade tre av grundarna vilka tankar som låg bakom tidningens tillkomst.

Den politiske chefredaktören Martin Ådahl beskrev tidningens roll på den svenska tidningsmarknaden.
– Vi vill vara en medelklassens resonansbotten. Vi bygger en institution där det tidigare har varit tomrum på den svenska marknaden. Ingen har gjort det här tidigare.

Martin Ådahl sa också att misslyckade tidningsprojekt inte alltid har med tidningens kvalitet att göra. Ibland är det marknadsarbetet som inte fungerat, det har Fokus varit skickliga på enligt honom.
– Något vi lärt oss är att det gäller att ha en bra och kompetent marknadsavdelning. Det går inte att sitta på redaktionen och vänta på att läsarna ska komma och hämta tidningen.

Chefredaktören Karin Pettersson framhöll tidningens politiska oberoende.
– Vi ska inte följa ett politiskt partiprogram eller en politisk linje. Vi vill väcka nya tankar och vi får lika många arga mail från höger som vänster. Det ser vi som ett gott betyg på att vi lyckats vara politiskt obundna.

På bilden: Stieg Fredrikson, Martin Ådahl, Karin Pettersson och Martin Ahlquist

Andra bloggar om: Fokus, Publicistklubben, Stieg Fredrikson, Karin Pettersson, Martin Ahlquist, Martin Ådahl, tidningar, press, media

Tunnelbanereflektion 3: Comfort

Apropå det här och det här. Skönt att se att allt är sig likt.

Transparens till vilket pris - informationsförorening?

Det var länge sen något av mina inlägg kommenterats så aktivt som när jag skrev Redaktionsjaiku - första steget till transparens. Jag tänkte tipsa dig om att kolla in diskussionen bland kommentarerna som på alla möjliga vis kompletterar och utvecklar grundinlägget.

Här är några lösa citat ur diskussionen. Vem sa vad? Läs ursprungsinlägget.

"Antingen gillar man att digitalsnacka, eller också ser man inte meningen med det."
"Gillar inte tanken på att folk sitter och är menlösa på my space och menlösa med menlösa upplysningar om sina vänner geografiska positionering och whatever nonsens."
"Det är inte meningslöst att nätverka och lära känna nya människor eller utbyta tankar via dessa nätverk. Det är snarare där både twitter och jaiku har sin styrka."
"Att jaga efter ett "berikande", som du uttrycker det, är en nobel ambition i livet som helhet, men den totalitära åsikt som skönjs bakom dina ord snuddar på kulturelitism."
"Jag är inte underskattande, eller föraktfull. Tvärtom resonerar jag inte kring användare som idioter. Snarare som en kognitiv varelse där Twitter och Jaikus inverkan på den mänskliga kognitionen skapar ett beroende."
"Men vem ska stå för allt innehåll? Hur ska vi hinna, orka, vilja? Och varför? Jag tror att webbtystnad kommer att bli hårdvaluta i framtiden. Personligen går jag åt totalt motsatt håll och publicerar mig själv i fler kanaler än någonsin - kanske ett utdöende fenomen."
"Hur vi använder verktyg är upp till var och en. Det går inte att anklaga hammaren när man slår sig på tummen. Det är alltid en klant som håller i hammaren."

Ping. Andra bloggar om: Jaiku, Twitter, transparens, internet, kommunikation, framtid, trender

Domännamnet en del av nätidentiteten

Människor använder privata domännamn för att bygga sin identitet på nätet. Det är en tydligaste trenden när det gäller utvecklingen av domännamnsregistrering enligt vd:n för .SE, Danny Aerts. Jag intervjuade honom för Internetworlds räkning och han berättade bland annat om vilket uppdrag .SE har och vad de gör med pengarna från alla registreringsavgifter. Idag kostar det 120 kronor att registrera en .se-domän. Och den nivån står fast enligt Danny Aerts. Bland annat för att inte domänhamstring och domänspekulationer ska eskalera. Läs hela artikeln >>.

"Privatpersoner som registrerar ett domännamn gör det i första hand av tre skäl. Det handlar oftast om att domänen ska användas till en egen hemsida, e-postadress eller blogg. Nio procent av alla under 30 år anger blogg som skäl till varför de registrerat ett eget domännamn. Andra orsaker är att människor vill kunna ha kvar samma e-postdomän oavsett om de byter jobb eller bredbandsleverantör.

Är en egen domän det nya personnumret?
– Det beror på hur internet utvecklas. Dns- och katalogtekniken kommer inte att förändras över en natt. I nuläget styr Google mycket av domännamnets kommersiella aspekt. Så fort det finns ett ord eller ett namn som många söker på blir det intressant ur en kommersiell synvinkel, säger Danny Aerts." Hela artikeln >>.

Ping. Andra bloggar om: .se, Danny Aerts, Internetworld, domännamn,

Redaktionsjaiku - ett litet steg mot transparens

Sedan en tid tillbaka har du kunnat följa min "stream of life" via Jaiku-badgen här till vänster på bloggen. Men jag har ju helt glömt bort att berätta att jag även fått mina supersmarta kollegor på Internetworld att börja jaikua. Sedan några veckor visas redaktionens jaikuflöden direkt på Internetworlds blogg. Det är i alla fall ett litet steg mot transparensen jag tjatar om hela tiden. Och Jaiku sprider sig som en löpeld på IDG. Både M3:s och Macworlds redaktioner har visat tydliga tecken på Jaikuberoende.

På Internetworlds blogg kan du även se de senaste besökarna som är anslutna till MyBlogLog. Det är en tjänst som låter användarna lämna spår efter sig när de besöker olika bloggar. Besökarnas nuna syns helt enkelt i listningen förutsatt att de registrerat sig på tjänsten.

Ping. Andra bloggar om: Jaiku, Internetworld, transparens, stream of life

En fysisk mash-up

Det finns en utmaning i att överföra filosofin kring fysiska produkter från butikshyllorna till webben. Lego har satsat hårt på att både bygga varumärke och sälja legobitar på Lego.com - en av världens mest besöka e-handelssajter. Jag intervjuade Legos onlinechef Peter Hobolt Jensen som gav sin bild av varför Lego.com är så framgångsrik. Artikeln kommer i nästa nummer av Internetworld men du kan redan nu läsa den på webben.

"En mash-up i fysisk form. Så kan produkterna från en av världens största leksakstillverkare beskrivas. Med 10 miljoner besökare i månaden har Lego.com en särställning på webben. Besöksmässigt tävlar den med riktigt stora mediesajter, och konkurrenterna finns inte inom synhåll." Hela artikeln >>

Ping. Andra bloggar om: Lego, varumärke, internet, webbutveckling