Öppna tankar om social valuta – nätets parallella ekonomi

Internet skapar helt nya affärsmodeller och förändrar de kommersiella villkoren i grunden. Det är de flesta överens om. Från början var det ”informationsindustrin” som påverkades mest. I framtiden vet vi att alla branscher och alla företag kommer att behöva anpassa sig till nätets villkor. Björn Jeffery på Good Old brukar säga att alla företag blir teknikföretag i framtiden. Alla måste också relatera till och förstå att teknik blir en så integrerad del i människors liv att det inte längre handlar om ”verktyg” utan snarare en förlängning av mänskligheten.  Alla företag blir även mediaföretag. Det här är något som Wireds chefredaktör Chris Anderson tar upp i sin artikel om Free (min tolkning här).

Något jag klurar på är hur intäkter på webben kan mätas i fler valutor än de traditionella. När vår webbupplevelse och vår kontakt med varumärken och organisationer på internet blir allt mer social kan vi också investera och handla med vår sociala valuta. Och just socialt värdeskapande blir en konkurrensfördel i kampen om kunderna ur företagens perspektiv.

När ett företag skapar en viral kampanj med till exempel ett underhållande youtube-klipp så är det inte bara varumärket som gynnas. Orsaken till klippets spridning har också att göra med hur mycket det är värt i social valuta, förutom det rena underhållningsvärdet, vilket förstås oftast hänger ihop. När jag skickar länken till klippet till en vän får jag samtidigt ett socialt värde i utbyte. Min vän kanske uppfattar mig som en person som håller koll på nya roliga grejer på nätet - ”Han som brukar skicka kul grejer”. Den här värdetransaktionen har ingenting med det avsändande företagets varumärke att göra. Transaktionen sker oavsett om videoklippet har Burger King eller en småbarnspappa med skrattande barn som avsändare.

Den sociala valutans kurs beräknas inte i kronor och ören. Den mäts i kärlek och vänskap.

Slutsatsen för de företag som vill ge sig ut på nätets sociala arenor är att titta på sig själva med social valuta-glasögon. Vilket socialt värde skapar de produkter eller tjänster som företaget producerar, och hur kan dessa förvaltas online? Det här har många mediaföretag redan förstått. Det är ingen slump att du numera hittar knappar med ”lägg till på facebook” eller ”digg this” i anslutning till en artikel på en svensk mediasajt.

En framgångsrik webbtjänst eller en bit underhållning på nätet ”säljs” alltid med tre valutor (om ett företag är avsändare):

1.    Det värde som varumärket laddas med av konsumenten – efter att ha tagit del av ”informationen”.
2.    Det sociala värdet som konsumenten upplever sig få gentemot sitt eget nätverk av kontakter.
3.    Värdet i kronor och ören som i förlängningen dyker upp i företagets kassa i form av fler sålda produkter eller tjänster.

Jag tror att många företag skulle tjäna på att försöka balansera dessa tre valutor mer jämt, istället för att mäta och satsa allt på den tredje valutan. För de två första valutorna är givetvis en förutsättning för att den tredje ska kunna mätas överhuvudtaget.

Det går inte att betala sin personal med social valuta i lönekuvertet förstås. Och kanske är det just det som gör att företagsvärlden har så svårt att förstå varför människor, helt frivilligt, kan lägga ner hundratals timmar på oavlönat arbete på nätet. Många framgångsrika communities har till exempel knutit hängivna användare till sig som fungerar som moderatorer och ”forumpoliser”. De gör det gratis av egen fri vilja. Betalningen får de i social valuta, i form av respekt från andra medlemmar, hög status på nätverket och ibland utökade administrationsrättigheter. Wikipedia är ett annat exempel på en värdeskapande verksamhet som saknar en traditionell affärsmodell, men som uppenbarligen fungerar ändå.

Det här är inga nya tankar, men just nu är de mina. Att förstå människors drivkrafter är inte direkt rocket science när det gäller att hitta intäktsmodeller och skapa smarta tjänster. Så är det och så har det alltid varit. Jag tror dock att många företag (och människorna som jobbar för dem) underskattar den enorma kraft som den sociala valutan har i våra liv. För precis som det heter i Cluetrain-manifestet: ”Vi är inte stolar eller ögon eller slutanvändare eller konsumenter. Vi är människor — och vår räckvidd överstiger er fattning”.

Ovanstående text skrev jag ner på 20 minuter för att försöka samla tankarna en smula. Jag känner att jag gärna vill skruva resonemangen lite till, gärna med din hjälp. Kanske haltar mina liknelser eller slutsatser? Kanske borde vi mäta med ännu fler valutor? Jag vet inte, men jag vet att bloggen är en bra plats att börja på för att diskutera vidare. Varsågod.

Comments

[plindberg]

Björn har också varit inne på denna tankegång:

http://www.goodold.se/blog/trend/2007/04/25/trading-with-internet-currency/

Du har en lite annan vinkel som jag tycker är intressant. Och huvudpoängen där blir väl att folk tar emot och använder det som publiceras efter eget huvud. Det vill säga om de ser att de själva kan få ut något av det. Det är en "handel" som bedrivs oberoende av avsändaren.

Sedan kanske det inte räcker att tala om kärlek och vänskap. Se t ex Charlene Lis och Josh Bernoffs undersökning av varför folk använder sociala tjänster:

http://blogs.forrester.com/charleneli/2008/04/why-do-people-p.html

och mitt inlägg där jag refererar bl a Tara Hunts snack om Maslow i det här sammanhanget:

http://fibban.fleecelabs.se/2007/04/vad-skulle-masl.html

(Kanske slå på HTML-kommentarer?)

[Mikael Pawlo]

Dr Yochai Benkler har en del teorier om commons-based production. Jag publicerade nyligen en enkel sammanfattning av dessa här:
http://whatismrgreen.blogspot.com/2008/04/dr-yochai-benkler-explained-sw.html

Mikael

[Kristofer Mencák]

Hej,

Intressant. Jag tycker också det vore rimligt om det värde företaget laddas med även har motsvarande värde, i form av underhållning, för konsumenten.

Företaget får ut något av associationen bra innehåll kopplat till varumärket, och konsumenten får ut underhållningsvärdet.

Mvh,

Kristofer Mencák