Genomsnittsmedlemmen på Facebook har 120 kontakter. Kvinnor har något fler kontakter än män. Genomsnittskvinnan interagerar aktivt med cirka tio av sina kontakter åt gången. Och med aktivt menas att hon kommenterar någon av kontakternas bilder, statusmeddelanden eller wall. Samma siffra för geomsnittsmannen är sju kontakter. När det gäller tvåvägskommunikation som till exempel facebookmail eller chattar, interagerar genomsnittsmannen i snitt med bara fyra kontakter "samtidigt", och genomsnittskvinnan med sex. Det här berättar Facebooks "inhouse-sociolog" Cameron Marlow i en artikel i The Economist.
Men det riktigt intressanta är att även de som har så mycket som 500 kontakter interagerar med ett relativt lågt antal kontakter åt gången, även om det handlar om något fler än genomsnittspersonen. Den "innersta kretsen" förblir alltså ungefär lika stor oavsett hur många kontakter en person har. Istället handlar det i större utsträckning om broadcasting.
"Människor som är medlemmar i sociala nätverk online sysslar egentligen inte med nätverkande utan sänder snarare sitt liv till en yttre cirkel av bekanta som nödvändigtvis inte tillhör Dunbar-cirkeln," säger Lee Reinie till The Economist. Han är Director of the Pew Internet & American Life Project. Dunbar-cirkeln är teorin om att varje människa kan ha max cirka 150 personer i sitt nätverk, en samling människor som tillsammans kan utgöra en mindre by. Teorin har dock fått en del kritik vilket även redovisas hos The Economist.
Slutsatsen är att människor kan marknadsföra sig själv mer effektivt än någonsin, men de har samma små cirklar av nära och kära som de alltid haft.
Att "sända sitt liv" slår an till många av de fenomen vi ser omkring oss just nu. Facebook tillsammans med ett gäng olika mikrobloggtjänster visar alla hur både kända och okända kan sända sina aktiviteter i en aldrig sinande ström till alla som kan tänkas vara intresserade. Själv blir jag varje dag tillagd som kontakt på Twitter och Bloggy av människor jag aldrig träffat eller ens vet vilka de är. Jag funderar på varför de lägger till mig och vad det är som gör att just jag är värd att följa.
Givetvis går det att koppla till begreppet Facerank. Även Internetworlds chefredaktör Magnus Höij gör en tagning på det hela genom att dissa sök och hissa nätverket som arena för att hitta det som är viktigt.
Att man vill följa just dig är väl inte så konstigt. Eftersom du alltid gör en update om när du bloggar så fungerar det i alla fall för mig som en bättre RSS feed. Vilket väl också är poängen med Twitter, att snabbt kunna ta del av, samt sprida info.
Posted by: hannes | 2009-03-11 at 10.05
Det är inte ditt liv vi följer, det är ditt jobb :)
ps. för mig tog det nästan 1 minut innan kommentarrutan dök upp, eftersom det var så mycket annat som laddades in. Har ändå hyffsat snabbt internet här.
Posted by: Anders | 2009-03-11 at 11.45
Svar: det är fascinerande hur narcisistiska människor kan vara. Jag den här bloggen i blygsam omfattning som en slags social studie.
Posted by: Bitterbutter | 2009-03-11 at 16.32