Nu börjar tjänster för att testamentera din onlinetillvaro att dyka upp. Det vill säga, tjänster som hjälper dig att hantera allt det material du skapat online om du går bort. Senast, men antagligen inte sist ut, är Webwill, ett examensprojekt från Beckmans gjort av Lisa Granberg. Så här säger hon i en kommentar i anslutning till en artikel om tjänsten:
"Tjänsten riktar sig till dig som individ, inte som anhörig. När du registrerar dig på webwill och för första gången till exempel vill göra ett val för Facebook loggar du in med dina facebookuppgifter. På så sätt kan sajten efter din död gå in och göra de ändringar du valt. Personnumret anger du på Webwill när du registrerar dig för att tjänsten ska kunna samköra registret med folkbokföringen och veta när du har dött."
Se filmen om tjänsten nedan.
Jag har tidigare skrivit om digitala testamenten här:
Behöver vi bloggkyrkogårdar?
Digitala testamenten - snart en realitet
Webwill from Lisa Granberg on Vimeo.
Okej....
Så jag skall gå in på en sida och uppge mitt personnummer tillsammans med inloggningsnamn och lösenord till Facebook. Vill dom ha mitt bankkontonummer och koderna till mina kreditkort också?
Jag tvivlar inte på det goda uppsåtet men det är helt enkelt lite för känsliga uppgifter för att spridas till okända sidor på internet.
Posted by: Accidental Pirate | 2009-05-15 at 22.15
Vet inte riktigt vad jag ska tycka om den här tjänsten. Å ena sidan är det ju obehagligt att folks bloggar / facebooksidor ligger kvar efter att de har dött. Å andra sidan känns det sisådär att lämna ut sina inloggningsuppgifter till en tredje part.
Kanske är smartare att lämna sina inloggningsuppgifter till någon närstående man litar på istället...i ett vanligt dokument på ens dator.
Posted by: Sara | 2009-05-18 at 15.55
This service is so lame. First of all the guy just died and all we care about is his or hers profile on facebook or other idiotic site? And second of all it's so cheesy to send messeges like "Hello guys as you know I'm dead, see you on the other side". What happend to our private lives, have we becomed such loosers that all we care about is uploading a new picture on our profile and login everyday to see who checked our profile? My god, the world's changing into a shit hole!
Posted by: Iulian | 2009-05-23 at 21.39
Helt klart en intressant tjänst. Däremot är det nog många som blundar för faktumet att de en dag skall dö.
I Sverige utvecklas minnessidan www.evigaminnen.se
Det är en tjänst där främst anhöriga kan skapa ett minne av en bortgången.
Däremot finns möjligheten även för levande människor att skapa egna minnessidor som aktiveras efter bortgång.
Posted by: sebastian | 2009-06-15 at 18.04
Jösses..Om man inte inser att man ska dö en gång, så ska man väl inte lägga upp såna uppgifter på nätet. Sen är det väl MIN SAK om jag vill göra det ändå.
Det skulle ju vara som att bara för att en författare eller skådis dött, så skulle inget av deras alster få finnas kvar i bibliotek, inget skulle få visas på Tv..etc... Om en person lägger upp sitt innersta på nätet, så är det ju för att den personen VILL det... (alternativt kan det ju vara så att den är korkad, men då får man väl stå sitt kast)
Förr var dagböcker ens ensak, nu så ska man dela dem med alla medan man lever, men när man dött så ska det rensas bort??
Posted by: Anders | 2009-07-18 at 19.21
Undra om det är nån som läst användarvillkoren till Facebook t ex...
INNAN man börjar dela med sig av sina innersta tankar och bilder...
Dvs det samlas in en hel del information och man skriver ju under på att DE får samla in allt man skriver på deras hemsida:
Läs här i korta drag vad som ingår:
När du använder dig av Facebook GER du OSS två typer av information: Personlig information som du medvetet väljer att uppge, och information om ditt användande av webbplatsen som BÅDA SAMLAS in av OSS.
När du registrerar dig på Facebook uppger du en del personlig information, som ditt namn, din e-postadress, ditt telefonnummer, din adress, ditt kön, skolor du har gått på och annan information som du vill lämna ut till OSS.
När du loggar in på Facebook sparar vi information om din webbläsare och IP-adress. Den här informationen samlas in för alla Facebook-användare. Dessutom sparar vi viss information från din webbläsare genom att använda såkallade cookies. En cookie är en datakomponent som sparas på användarens dator, knuten till information om användaren. Vi använder sessions-ID-cookies för att bekräfta att användare är inloggade. Dessa cookies upphör att gälla när användaren stänger webbläsaren. Som standard använder vi en permanent cookie som innehåller ditt användarnamn (men inte ditt lösenord) så att det blir enklare för dig att logga in när du kommer tillbaka till Facebook
Facebook kan använda information från din profil utan att identifiera dig som en individ för tredje part. Vi gör detta för att sammanställa hur många personer i ett nätverk som gillar ett band eller en film och anpassa annonser och erbjudanden så att vi kan driva Facebook åt dig. Vi anser att detta gynnar dig. Du kan lära dig mer om världen runt omkring dig, och de annonser som visas blir på så vis förmodligen mer intressanta för dig. Om du till exempel anger din favoritfilm i din profil, kan vi visa dig en annons om visningar av liknande filmer i din hemstad. Men vi berättar givetvis inte för filmbolaget vem du är.
Vi kan använda information om dig som vi fått från andra källor, inklusive men inte begränsat till, tidningar och Internet-källor som bloggar, snabbmeddelandetjänster, utvecklare av Facebook-plattformen och andra Facebook-användare för att komplettera din profil. Om vi planerar att använda sådan information låter vi dig "i regel" ange i dina sekretessinställningar
Posted by: Anders | 2009-07-18 at 19.42