bisonblog

Om du har fler än 120 kontakter har du slutat nätverka och börjat sända

Genomsnittsmedlemmen på Facebook har 120 kontakter. Kvinnor har något fler kontakter än män. Genomsnittskvinnan interagerar aktivt med cirka tio av sina kontakter åt gången. Och med aktivt menas att hon kommenterar någon av kontakternas bilder, statusmeddelanden eller wall.  Samma siffra för geomsnittsmannen är sju kontakter. När det gäller tvåvägskommunikation som till exempel facebookmail eller chattar, interagerar genomsnittsmannen i snitt med bara fyra kontakter "samtidigt", och genomsnittskvinnan med sex. Det här berättar Facebooks "inhouse-sociolog" Cameron Marlow i en artikel i The Economist.

Men det riktigt intressanta är att även de som har så mycket som 500 kontakter interagerar med ett relativt lågt antal kontakter åt gången, även om det handlar om något fler än genomsnittspersonen. Den "innersta kretsen" förblir alltså ungefär lika stor oavsett hur många kontakter en person har. Istället handlar det i större utsträckning om broadcasting.

"Människor som är medlemmar i sociala nätverk online sysslar egentligen inte med nätverkande utan sänder snarare sitt liv till en yttre cirkel av bekanta som nödvändigtvis inte tillhör Dunbar-cirkeln," säger Lee Reinie till The Economist. Han är Director of the Pew Internet & American Life Project. Dunbar-cirkeln är teorin om att varje människa kan ha max cirka 150 personer i sitt nätverk, en samling människor som tillsammans kan utgöra en mindre by. Teorin har dock fått en del kritik vilket även redovisas hos The Economist.

Slutsatsen är att människor kan marknadsföra sig själv mer effektivt än någonsin, men de har samma små cirklar av nära och kära som de alltid haft.

Att "sända sitt liv" slår an till många av de fenomen vi ser omkring oss just nu. Facebook tillsammans med ett gäng olika mikrobloggtjänster visar alla hur både kända och okända kan sända sina aktiviteter i en aldrig sinande ström till alla som kan tänkas vara intresserade. Själv blir jag varje dag tillagd som kontakt på Twitter och Bloggy av människor jag aldrig träffat eller ens vet vilka de är. Jag funderar på varför de lägger till mig och vad det är som gör att just jag är värd att följa.

Givetvis går det att koppla till begreppet Facerank. Även Internetworlds chefredaktör Magnus Höij gör en tagning på det hela genom att dissa sök och hissa nätverket som arena för att hitta det som är viktigt.

Nordens första Facebook Developer Garage

Organisationen som gav oss Hej! 2007 och Hubbub07 är tillbaka. Jag talar förstås om NuStart – ett gäng Singaporestudenter och entreprenörer med ett imponerande driv. Och den här gången är siktet inställt på Facebook. Den 14 mars öppnas portarna till Nordens första Facebook Developer Garage på KTH i Stockholm. Traditionellt brukar ett FDG samla alla som är intresserade av sociala nätverk och webbutveckling för att utbyta erfarenheter kring skapandet av Facebookapplikationer. NuStart breddar konceptet och kommer förutom applikationsdiskussionerna att arrangera föreläsningar med personer som är trötta på Facebook samt ta in representanter från MySpace som kommer att tala om Googles Open Social-plattform.

Läs mer om NuStarts FDG på konferensens wiki och gå med i Facebookgruppen. Läs mer om ursprunget till Facebook Developer Garage.

Shortcut bygger nytt - men är det för sent?

Nästa vecka lanserar karriärcommunityt Shortcut.nu sin nya plattform. Ett gäng nya funktioner utlovas och i princip alla delar av sajten ska ha förbättrats. Shortcut har sedan länge varit lite av det svarta fåret i communityleverantören Netstars kundstock. Men så har det inte alltid varit. Plattformen som från början var innovativ och i framkant har sedan flera år fått se sig omsprungen av både nya versioner av Netstars plattform samt externa aktörers mer moderna satsningar.

Jag minns inte hur länge Shortcut-gänget talat om att göra om sajten och förbättra communityfunktionerna, första gången tror jag var 2001.  Men det verkar faktiskt som att det händer på riktigt den här gången. Själv gick jag med i nätverket kring millennieskiftet och har sett sajten gå från febril aktivitet till en mer slumrande tillvaro. Nådastöten stod Facebook för. När många Shortcutmedlemmar gick över till Facebook fick Shortcut med sin otidsenliga sajt ta mycket stryk. Frågan är om nylanseringen kommer ett antal år för sent eller om det går att vända skutan och bli det flaggskepp bland svenska karriärnätverk det en gång var.

När jag läser beskrivningen av de nya förändringarna blir jag inte helt övertygad, men heller inte överdrivet skeptisk. Det verkar dyka upp många förbättringar av redan befintliga funktioner och det ska bli intressant att se hur kopplingen mellan medlemmarna och det redaktionella innehållet förbättras. Jag avvaktar med ett slutgiltigt omdöme tills sajten är lanserad i skarpt läge. Det jag är extra intresserad av att undersöka är hur tänket kring externt innehåll märks på sajten. Vad händer när jag vill länka in videoklipp eller på andra sätt låta mitt innehåll genomsyras av material från andra sajter? Och om jag inte vill börja blogga i Shortcuts verktyg, hur kan jag få med mig innehåll från min egna blogg in på sajten? Försöker Shortcut uppfinna communityhjulet på nytt utan tanke på att användarna är sociala på massa andra sajter samtidigt? Eller fångar de upp  användarnas innehåll, oavsett var det publiceras, för att på så sätt skapa mervärde inom communityt? Det återstår att se.

Läs om förbättringarna i väntan på den skarpa lanseringen nästa vecka.

Här är där, där man är. Där är där, där man inte är

Om dagens teknik gör det möjligt att jobba på distans utan problem, hur kommer det då sig att du ändå vill bo i Stockholm, London eller New York? Om betydelsen av fysiska avstånd minskade skulle ju också hyrorna minska i storstäderna, men riktigt så är det inte. Tim Harford lyfter en del intressanta tankar i den här krönikan i Wired. Han driver en tes som går ut på att tekniken gör oss mer sociala offline jämfört med tidigare. Och att vårt sociala liv på nätet gynnar våra verkliga möten, snarare än ersätter dem.

”Harvard economist Ed Glaeser, an expert on city economies, argues that communications technology and face-to-face interactions are complements like salt and pepper, rather than substitutes like butter and margarine. Paradoxically, your cell phone, email, and Facebook networks are making it more attractive to meet people in the flesh.”

Jag tycker att Tim Harford belyser en intressant aspekt av sociala medier som är lätt att glömma bort. Nätet och de sociala sajter vi använder handlar om att ge oss ”både och”, inte ”antingen eller”. De digitala kommunikationsvägarna gör det möjligt för oss att hålla kontakt med många fler människor på ett otvunget men också fragmenterat sätt. Genom e-mail bestämmer mottagaren själv när den vill ta emot mitt budskap, samma sak gäller för bloggar, communities och andra kommunikationsvägar där någon form av kanal finns mellan mig och mottagaren.

Ibland missioneras det om att internet gör det möjligt att ha världen som arbetsfält och sitta i en solstol i Thailand när kollegorna sliter i vintermörkret i Stockholm. Fredrik Härén talar till exempel om härarbete och berättar hur han ofta tar med sig dator, mobil och arbetsuppgifter till en solig plats långt borta. Där kan han sedan hålla kontakt med uppdragsgivare och kollegor på distans.

Men det personliga mötet är fortfarande viktigt. Fundera på hur det kommer sig att några av världens mest innovativa webbföretag huserar eller är startade i Silicon Valley på USA:s västkust. Tekniken gör det möjligt att starta och driva webbföretag i princip varsomhelst i hela världen, men ändå samlas människorna, idéerna och mötena på begränsade arenor. Tim Harford ger ett exempel:

”In a study published in the American Economic Review, researchers examined 4,000 US-based commercial innovations and found that more than half came from just three areas: California, New York/New Jersey, and Massachusetts. Almost half of all US pharmaceutical innovations were invented in New Jersey, a state with less than 3 percent of the nation's population.”

Linden Labs som skapat den virtuella världen Second life får säga vad de vill. Förtroende är en viktig ingrediens vid alla typer av mänskliga relationer och skapas (fortfarande) betydligt snabbare vid fysiska möten jämfört med digitala. Vi föredrar att vara nära de människor vi tycker om. Tekniken gör det möjligt att hålla kontakt med fler, träffa fler och skapa en känsla av samhörighet. Resultatet är fler möten i den fysiska världen. Både och, inte antingen eller, alltså.

Många människor på en plats. (Från Kents konsert på Hovet i november 2007)

Rykte: Facebook köper Plaxo

Plaxo var från början en webbtjänst för att synka och hålla koll på adressuppgifter och information kopplat till ens kontakter. Det gick att ladda upp kontakter från till exempel MS Outlook och sedan uppmana de som fanns med på listan att uppdatera sina uppgifter via Plaxos sajt. Förra året lanserades Plaxo Pulse, vilket var en betydligt mer social version av samma grundidé. Via Plaxo Pulse kan du samla flöden från dina kontakter, till exempel bilder från flickr, videos från youtube eller inlägg från bloggar. Tillsammans med kontaktinformationen från dina kontakter och tillgången till deras flöden blir Plaxo Pulse ett kraftfullt nätverksverktyg. Och liknelsen med Facebook är inte ogrundad. Nu ryktas det att Facebook tänker köpa Plaxo, bland annat för att få tillgång till Plaxos smarta synkningsteknik.

Läs mer på VentureBeat.

Facebook är idag värderat till 15 miljarder dollar enligt Venturebeat. Plaxo ska enligt rykten vara till salu för mellan 100 och 200 miljoner dollar.

[Tipstack: Erik Starck]

Identitetsskapande på nätet - en fråga med många bottnar

IDG har fört samman ett gäng intressanta personer för att tala om sociala medier och identitetsskapande på internet. Självklart kommer Facebook upp titt som tätt i diskussionen, men även andra sajter och dess användningsområden avhandlas. Det är ett hyfsat intressant samtal, men jag tycker att det saknas djärva framtidsvisioner. Panelen består dessutom av endast män, vilket för ovanlighetens skull även noteras i kommentarerna under artikeln.

Själva ämnet onlineidentitet är hyperintressant och något som avhandlas allt för sällan. Det är idag något som inte bara kidsen behöver hantera, utan människor i alla åldrar. Integritetsdiskussioner i all ära, men det finns många andra områden inom vårt identitetsskapande som också är intressanta. Vad innebär det för oss människor att våra liv blir medierade och att vår möjlighet att hålla kontakten med andra människor förenklas och accelererar? Vad betyder det för vår syn på oss själva som en del av samhället - det fysiska och det virtuella, och hur förändras demokratiprocessen och det politiska systemet av de nya möjligheterna?

Facebook i Finland - en parallell värld

Via Reklamförbundets vd Pia Grahn Brikell kom jag i kontakt med Reklamförbundets motsvarighet i Finland - Markkinointiviestinnän Toimistojen Liitto (MTL). De arrangerade ett seminarium kring Facebook och sociala medier i förra veckan och bjöd över mig till Helsingfors för att berätta om Facebookexplosionen i Sverige.

I Finland är Facebook inte riktigt lika stort som i Sverige än (i skrivande stund finns strax över 300 000 finska medlemmar jämfört med över en miljon i Sverige). Men det är inget snack om att trenden med sociala webbtjänster är lika stor där som här (Jaiku är ett bra exempel).

De finska aktörerna liknar de svenska. Den dominerande dagstidningen Helsingin Sanomat använder Twingly sedan en tid tillbaka, mediabyrån Dagmar Digital ger råd kring sociala medier och serientreprenören Jouni Kantonen från Red Tail Media gör sitt bästa för att övertyga kunderna om sociala webbens förträfflighet.

Markus Leikola, vd för MTL (till vänster på bilden), inledde seminariet och gjorde bland annat en intressant jämförelse mellan ett gäng starka varumärken och företag i den traditionella världen (till exempel Coca-Cola, Nike eller Ikea) jämfört med de några av de mest dominerande företagen på nätet (till exempel Google, Facebook eller Youtube). En av de största skillnaderna mellan företagen är med vilken hastighet de etablerat sig. När ett företag som Ikea växt stadigt sedan 1950-talet och långsamt byggt upp sitt imperium kan ett webbimperium skapas på några månader och försvinna lika fort. Det ställer helt nya krav på interna innovationsprocesser, marknadsföring och marknadsanpassning. Det innebär korta ledtider helt enkelt.

Min slutsats är att starka varumärken på en trögrörlig marknad (kylskåpsbranschen till exempel) tar lång tid att både bygga och förstöra, förutsatt att ingen extrem skandal inträffar, medan onlinevärlden bjuder på möjligheter att snabbt skapa en stark förankring i målgruppen och förändra kundbeteenden över en natt. Men lika snabbt kan den lilla konkurrenten bli det onda storföretaget, och ditt eget företag gå från storfräsare till underdog.

Under min korta tid i Helsingsfors hann jag även ta några öl med Pekka Virolainen, en rutinerad journalist som är på gång att starta en ny tidning i stil med Resumé, fast i Finland. Han hade långtgående planer på hur bloggar och sociala funktioner kan integreras i tidningsverksamheten redan från början. Jag fick även möjlighet att prata om läget för den sociala webben under en middag med Jouni Kantonen (Red Tail Media) samt Kari Castrén (till höger på bilden) och Ilkka Halttunen (båda från MTL).

Även om Finland ligger lite efter Sverige i utvecklingen (upp till ett år enligt Ilkka Halttunen från MTL) tog jag med mig en angenmäm känsla hem över Östersjön. Känslan av att webbtåget är i lika snabb rörelse där som här och än så länge har inga värre strömavbrott hindrat framfarten. Det blir intressant att se hur vi klarar nedgången i konjukturen under nästa år. Många talar om en ny bubbla. Jag är inte lika säker, mycket på grund av att det vi gör idag är idéer som skapades under förra bubblan i slutet av 1990-talet. Skillnaden är att både internettillgång och teknik gör att det fungerar på riktigt den här gången. Och nätet har blivit en så naturlig del av både konsumtionsmönster och företagsprocesser att det inte går att bromsa, även om riskkapitalisterna drar öronen åt sig och budgetarna för utvecklingsprojekten stryps.

Facebook äger din mjölk

Ibland är Fantasinyheter det roligaste vi har på den svenska webben. Nu står det klart att Facebook kränker din kylskåpsintegritet:

"...Facebook och dess ägare har full utnyttjanderätt till dina specerivaror så som mjöl, kryddor och vissa mejerivaror. Dock ej ägg. Facebook kan när som helst komma hem till dig och laga ihop till exempel en saffranspasta med lax som de sedan har rätten att äta upp helt själva. Jag tycker det är vidrigt att inte skylta med detta bättre utan att man döljer det i ett komplicerat avtal." Läs hela inlägget.

[Tipstack: Nina]

För dig som undrar vad som egentligen gäller när det handlar om Facebooks användaravtal rekommenderas John Sandströms gästartikel Till Facebooks försvar hos Internetworld.

Är framtidens sociala sajter asfalterade med OpenSocial och APML?

Googles nya API:er i form av OpenSocial kommer göra det möjligt för utvecklare att bygga applikationer till flera olika sociala sajter med ett och samma språk. Men hur blir det med användarnas profilinformation? Miriam tipsade mig om APML - en teknik för att låta användare flytta med sig personlig information mellan olika sajter. Jag snuddade vid båda teknikerna när jag blev ombedd att kommentera Anders Westgårdhs "utspel" i Aftonbladet igår.

Ur artikeln Facebook - en övergående trend? på Aftonbladet.se:

"Om Facebook försvinner så är det enligt Fredrik Wass troligt att den ersätts av en bättre tjänst.
– Ännu finns det inte en sådan konkret sajt. Däremot har Google lanserat en teknik som kallas "Open social”. Den gör det möjligt för webbutvecklare att skapa separata webbtjänster eller applikationer så ens sajt kan bli tillgänglig på andra sajter.

I framtiden tror han att det kommer bli enklare att bli medlem på nya sajter, liknande Facebook. Har man väl skapat en identitet på nätet, bör man enkelt kunna kopiera uppgifterna och föra över till nästa sajt.
– Det finns ett behov av att inte låsa sig på en sajt, utan i stället ha ett öppet system. Det här är något som kommer."

Facebooks användaravtal - ett under av klarhet

"På senare tid har det valsat runt artiklar fulla med felaktiga uppgifter om illvilliga användaravtal för Facebook. Sajtens användaravtal är i själva verket ett under av klarhet. Det skriver John Sandström i ett debattinlägg hos Internetworld. Samtidigt förklarar han hur avtalet fungerar."

John Sandström från Prime tar ett helhetsgrepp på debatten kring integritet på Facebook. Läs hela hans (långa) artikel som jag publicerade på Internetworld.se idag.