bisonblog

I maskinrummet på internet

Bortom alla sociala tjänster och "killer apps" finns ett fundament, ett tekniskt ramverk som gör allting möjligt. Och i Sverige finns ett gäng personer som både internationellt och nationellt drar i trådarna för att allt ska fungera så bra som möjligt. Läs Joakim Jardenbergs hyllning av en person i den innersta kretsen - Patrik Fältström.

"Och i dessa tider av full rulle i bubblan, med Jaiku hit och Bambuser dit så är det lätt att glömma att det finns ett lager till. En bottenplatta, ett fundament, där ett dedikerat gäng sliter hårt för att att allt det roliga ska funka. Jag tycker vi lite oftare borde skänka en tanke till Patrik och hans likar. Utan dem hade det inte varit det minsta skoj, det här med internet. Thanks!"

Du kan ta vårt innehåll - men du kan aldrig ta vår t-shirt

För två veckor sedan hade jag lite eftersnack med några bekanta efter Webbdagarna och Branschdag Mediteknik. Vi stod på Eken och pratade om de kommersiella villkoren på internet och hur nya affärsmodeller poppar upp som svampar. Som så många gånger tidigare hamnade vi i en diskussion om nöjes- och musikbranschen. Jag slängde ur mig en klyscha i stil med "Du kan få min musik, du kan få mina filmer och du kan få mina tjänster. Men t-shirten, den får du betala för". (från det här jaikuinlägget) apropå svårigheten att få folk att betala för det som många ser som gratis.

Nu hittar jag den direkta tillämpningen på resonemanget från oväntat håll. Via Erik Stattin på MyMarkup får jag reda på att CNN börjat med t-shirtförsäljning. Och inte nog med det. Du kan få deras aktuella rubriker tryckta på tröjan. Det känns som en otroligt häftig grej i all sin enkelhet. Jag förstår inte varför riktigt än, men det är smart, oväntat och klockrent enligt mig. Början på något nytt.

Det som också är intressant är att CNN själva bestämmer vilka rubriker som de tycker passar att bäras runt av läsarna. Kanske styrs det hela från publiceringsverktyget med en enkel kryssruta.

T-shirtförsäljningen sker med hjälp av Spreadshirt.com som har ett öppet API. Det gör att externa aktörer kan bygga egna t-shirtbutiker med Spreadshirt som leverantör.

Därför är en vanlig mobil hetare än 100 000 kronors-kameran

"Varför ska jag bambusa från mobilen när jag har kameror för 100 000 kr tillgängliga". Frågan kom från en vän som är tv-fotograf och var en reaktion på mitt förslag om att använda bambuser som livebloggtjänst, istället för att filma med vanlig kamera och ladda upp klippen på en videotjänst.

Bambuser är videotjänsten som alla talar om just nu. Där kan du sända live från din mobiltelefon eller webbkamera när som helst, var som helst. Vid första anblick känns det inte som något revolutionerande, men jämförelsen med dyrare teknik visar tydligt vad som håller på att hända. För bara tio år sedan skulle det krävas betydligt mer avancerad teknik och utrustning för att kunna direktsända rörliga bilder och ljud i realtid. Idag krävs bara en mobiltelefon. Visst, bildkvalitén är självklart inte i nivå med en semiprofessionell 3ccd-kamera som tv-stationerna använder. Men närvarokänslan finns där ändå, och det är ofta det som är grejen med livesändningar. Det är som att åka runt med en sändningsbuss i fickan. Ständigt redo för att dokumentera och sprida bilder från händelser som äger rum just nu. Och du kan samtidigt, via den inbyggda chatten, föra en dialog med tittarna. Det kanske är det som är det mest särskiljande draget hos tjänsten.

Otippat var tidningen Nöjesguiden tidigt ute med tjänsten. De låste in sin medarbetare Anastelle Wieslander i en vecka med uppgift att bara kommunicera med omvärlden via nätet, och företrädesvis Bambuser. Hur det gick kan du läsa i senaste numret eller på de arkiverade sidorna från veckan.

På Bambuser kan du titta på ett ständigt flöde av både realtidssändningar och arkiverade klipp. Det går också att via Google Maps se var klippen är inspelade och på så sätt hitta rörliga bilder från olika platser i världen.

Som du säkert förstår är det här bara början. Det är lätt att fantisera om användningsområden för den smidiga tekniken. Bilisten som stannar till vid en olycksplats kan filma vad hon ser och samtidigt få hjälp i realtid från en läkare på annan plats. Samtidigt tillåter chattfunktionen att vem som helst kan gå in och hjäpa till genom att bidra med information, eller bara följa händelseförloppet för att hålla sig uppdaterad. I framtiden kommer du att kunna se direktsända konserter med hundratals kameravinklar. Alla med en egen bildproducent, som är du eller jag.

Håll koll på Bambuser den närmaste tiden. Du kommer att få se flera stora mediaaktörer ta till sig tekniken. Allt ifrån informationskampanjer till artistpromotion finns bland pilotprojekten. Och vill du ligga i absolut framkant kan du följa Björn Falkeviks sändningar. Han är en av de största Bambuserentusiasterna och lite av en bambuserkonsult för de som vill pröva på tekniken.

Amerikanska Yahoo har gjort en snygg och smidig tjänst som påminner om Bambuser. Men den är begränsad till webbkameror. Dock värd att kolla in.

På bilden: Björn Falkevik och hans stativmonster bestående av bland annat en Nokia N95, separat videokamera, extern blixt, extern mikrofon m.m.

Här är där, där man är. Där är där, där man inte är

Om dagens teknik gör det möjligt att jobba på distans utan problem, hur kommer det då sig att du ändå vill bo i Stockholm, London eller New York? Om betydelsen av fysiska avstånd minskade skulle ju också hyrorna minska i storstäderna, men riktigt så är det inte. Tim Harford lyfter en del intressanta tankar i den här krönikan i Wired. Han driver en tes som går ut på att tekniken gör oss mer sociala offline jämfört med tidigare. Och att vårt sociala liv på nätet gynnar våra verkliga möten, snarare än ersätter dem.

”Harvard economist Ed Glaeser, an expert on city economies, argues that communications technology and face-to-face interactions are complements like salt and pepper, rather than substitutes like butter and margarine. Paradoxically, your cell phone, email, and Facebook networks are making it more attractive to meet people in the flesh.”

Jag tycker att Tim Harford belyser en intressant aspekt av sociala medier som är lätt att glömma bort. Nätet och de sociala sajter vi använder handlar om att ge oss ”både och”, inte ”antingen eller”. De digitala kommunikationsvägarna gör det möjligt för oss att hålla kontakt med många fler människor på ett otvunget men också fragmenterat sätt. Genom e-mail bestämmer mottagaren själv när den vill ta emot mitt budskap, samma sak gäller för bloggar, communities och andra kommunikationsvägar där någon form av kanal finns mellan mig och mottagaren.

Ibland missioneras det om att internet gör det möjligt att ha världen som arbetsfält och sitta i en solstol i Thailand när kollegorna sliter i vintermörkret i Stockholm. Fredrik Härén talar till exempel om härarbete och berättar hur han ofta tar med sig dator, mobil och arbetsuppgifter till en solig plats långt borta. Där kan han sedan hålla kontakt med uppdragsgivare och kollegor på distans.

Men det personliga mötet är fortfarande viktigt. Fundera på hur det kommer sig att några av världens mest innovativa webbföretag huserar eller är startade i Silicon Valley på USA:s västkust. Tekniken gör det möjligt att starta och driva webbföretag i princip varsomhelst i hela världen, men ändå samlas människorna, idéerna och mötena på begränsade arenor. Tim Harford ger ett exempel:

”In a study published in the American Economic Review, researchers examined 4,000 US-based commercial innovations and found that more than half came from just three areas: California, New York/New Jersey, and Massachusetts. Almost half of all US pharmaceutical innovations were invented in New Jersey, a state with less than 3 percent of the nation's population.”

Linden Labs som skapat den virtuella världen Second life får säga vad de vill. Förtroende är en viktig ingrediens vid alla typer av mänskliga relationer och skapas (fortfarande) betydligt snabbare vid fysiska möten jämfört med digitala. Vi föredrar att vara nära de människor vi tycker om. Tekniken gör det möjligt att hålla kontakt med fler, träffa fler och skapa en känsla av samhörighet. Resultatet är fler möten i den fysiska världen. Både och, inte antingen eller, alltså.

Många människor på en plats. (Från Kents konsert på Hovet i november 2007)

Spotify kan revolutionera ditt musiklyssnande

Google har som vision att göra all världens information sökbar och tillgänglig. Svenska Spotify vill göra samma sak, men med all världens musik. Och nu börjar det på allvar bubbla kring tjänsten. Allt fler suktar efter inbjudningar till den stängda betaversionen samtidigt som många befintliga beta-användare uttrycker sin entusiasm. Kort beskrivet är Spotify en streamingtjänst där du enkelt lyssnar och söker bland tusentals låtar och album. Programmet påminner en del om iTunes och är en installerad klient, men med all musik på centrala servrar (det handlar alltså inte om fildelning mellan användarna). Du kan göra egna spellistor och även söka musik efter genre, årtal och andra metadata. Läs gärna Henrik Torstenssons inlägg från i våras för en mer detaljerad beskrivning av upplägget.

Första gången jag på allvar fick upp ögonen för tjänsten var under konferensen Hej!2007 för åtta månader sen. Spotifys CTO Andreas Ehn höll en dragning om tjänsten och efter några veckor fick jag en inbjudan att börja använda betan. Sedan dess har mitt musiklyssnade förändrats i grunden. Och med tanke på stämningen på företagets julfest igår är jag inte ensam. Jag har helt slutat använda program som iTunes, istället står Spotify för allt musikspelande i hemmet. Nästa steg är en fungerande mobilversion. Något som underlättas på sikt, i takt med att hastigheten ökar i mobilnätet.

Den information jag fått hittills är att Spotify kommer att bli en annonsfinanserad tjänst. Mitt tips till dig är att bevaka utvecklingen för företaget noga. När tjänsten släpps i en öppen version kan vad som helst hända. Alla Spotifyanvändare jag känner är imponerade av prestandan och smidigheten hos musikspelaren, och alla vittnar om samma förändring i sin musiklyssning som jag genomgått. Daniel Ek och Martin Lorentzon är de två svenska serieentreprenörerna som grundat bolaget och det är gänget nedan som nu jobbar hårt för att ta både musikindustrin och musiklyssnarna med storm. Utmaningen ligger i att bygga tjänsten så att den går att skala upp till hundratusentals samtidiga användare. Samtidigt måste förstås avtalen med musikägarna och rättighetsfrågorna komma på plats.

Spotify crew.

Läs mer på Spotify-bloggen.

Andra bloggar om: Spotify, musiktjänster, itunes, musikbranschen, fildelning, entreprenörskap, startup

Meghan når ut via Youtube och de nya villkoren för musikdistribution exemplifieras

Meghan Julius är 18 år och bor i Jeffersonville, Indiana, USA. Hon kommer snart att börja plugga på ett college i Louisville men vill flytta till Dallas efter första terminen. Meghan spelar gitarr och sjunger och hennes största influenser är Pat Benatar, Joan Jett, Blondie, Cyndi Lauper, New Order, AC/DC, The Eurythmics, Madonna, The Go Gos, Billy Idol och det svenska bandet The Sounds. Hon har även ett eget band kallat Meghan Julius Band.

För en vecka sedan registrerade Meghan sig på videosajten Youtube.com. Där har hon hittills laddat upp fem videoklipp där hon spelar och sjunger ett antal låtar, bland annat några covers av artisten Terra Naomi. I ett av hennes klipp sjunger hon låten This is the first day of my life av Bright Eyes. Klippet laddades upp för tre dagar sedan. Hittills har det visats 142 511 gånger och kommenterats av 1728 personer. 1456 Youtube-registrerade medlemmar har lagt till klippet som en favorit och låten har rankats av 2224 personer med en medelranking på fyra av fem stjärnor.

Alla Meghans videoklipp är filmade med en stillastående kamera och med enklast möjliga teknik. Bland annat sitter hon i sitt garage och i sitt sovrum och sjunger. Youtube är ett i raden av exempel på hur villkoren för musikbranschen radikalt förändras. Meghan visar att det går att nå ut utan mediabudget, skivbolag i ryggen eller dyr teknisk produktion. Vilket bolag signar henne först?

I klippet nedan sjunger Meghan Say it's possible, en cover av artisten Terra Naomis låt, också hon flitigt förekommande på Youtube.

Andra bloggar om: youtube, meghan julius, terra naomi, musikdistribution,

Vox är verktyget för bloggaren utan planer på världsdominans

Vi lever i individualiseringens tidevarv och genom bloggexplosionen lärde vi oss att det personliga blir viktigare, både ur ett individ- och organisationsperspektiv. Företagsledare bloggar för att personalisera varumärket, ledarskribenter fyller igen luckan mellan det offentliga och privata genom att parallellblogga och företag som Buzzador försöker få oss att köpa tanken om Word of Mouth som den bästa (och enda) marknadsföringsmetoden. I kölvattnet av den utvecklingen lanseras många olika verktyg för att bli personlig på nätet. SixApart har utvecklat de populära tjänsterna Movable Type, TypePad och Livejournal och kommer senare i år att lansera en ny bloggtjänst kallad Vox. Den här gången är målet inte att göra hela världen till en bättre plats med dina inlägg utan du får istället möjligheten att avgränsa vilka personer som förtjänar din visdom som kan bestå av text, bild, ljud och video. SixApart tror nämligen att många skräms av att blogga personligt med hela den globala byn som potentiell läsare, och försöker genom Vox fånga upp de människor som egentligen mest vill nå sina befintliga kontakter och vänner.

"With Vox, we've given people control over what they share and who they share it with. We believe that control over privacy will give people the freedom to write and share with the people they care about. We also believe that the promise of the Web is best fulfilled when stuff "just works." Vox uses the latest technology to make the experience of posting, editing, and managing as easy as possible. And Vox plays well with other web services. We've made it incredibly simple to import from the services you already use, such as Amazon.com, YouTube, and others. Look for cooperation with other services to be a hallmark of Vox."

Vox blir delvis en konkurrent till det egna väletablerade LiveJournal som varit igång i sju år. Själva förklarar SixApart att LiveJournal "has developed in both its scope and its need for powerful customization." Som jag uppfattar det vill man gå tillbaka till grunden och skapa ett enkelt och användarvänligt verktyg från scratch som tangerar både behovet av ett fristående enkelt bloggverktyg och ett community. Enligt vad jag läst i diverse kommentarer finns en del kritiska röster kring LiveJournals gränssnitt och anpassningsmöjligheter, så det är möjligt att Vox blir ett efterlängtat tillskott i SixApart-familjen. Målgruppen för Vox är dock bredare än för LiveJournal.

Hela konceptet liknar MSN Spaces väldigt mycket och det är förstås ingen slump. Loïc Le Meur från SixApart och Moz Hussain från MSN Spaces talade på Bloggforum 3 i höstas och Moz nämnde då begreppet Relational Media som ett sammanfattande namn på blogg/community-hybrider. Synen på avgränsade "privata" bloggar var också något som diskuterades under föreläsningen och alla var inte överens om dessa verktygs givna plats i blogguniversumet. Läs gärna mitt sammandrag från dagen som fördjupning.

[Länktips: Webbomedia]

IndieKarma hjälper dig att stödja sajterna du älskar

Apropå inlägget och de efterföljande diskussionerna om att bloggare borde ta betalt (BetaAlfa) så är IndieKarma en ganska smutt liten lösning som bygger på att du genom ditt surfande skänker pengar till den sajt du besöker. Så här fungerar det:

"Each time you visit a website or blog on the indieKarma network, your account is seamlessly debited just one cent. It's the smallest of micro-payments, directly supporting the blog or website you're enjoying."

Om du själv har en blogg kan du läsa hur du ansluter dig. Om du är en vanlig dödlig internetsurfare kan du läsa mer om hur det hela går till. De första 5000 som registrerar sig får en dollar gratis att spendera hejdlöst bland IndieKarma-anslutna sajter och bloggar. Målsättningen med IndieKarma är att ge möjlighet för besökare att stödja oberoende och små sajter på ett enkelt sätt.

"Is this rocket science?
Nope. But as far as we know, this is the first time anyone has tried to do what we're doing. We're working to keep some of the best independent voices on the web in business. Please help us do that."

Programmera din mobil med information om ICE (In Case of Emergency)

Nedanstående information om ICE-kampanjen har tydligen publicerats i diverse tidningar och bloggar, men eftersom jag missat det så ville jag för säkerhets skulle kolla upp att det verkligen var sanktionerat av svenska SOS Alarm vilket Anders Klarström, presskontakt på SOS Alarm bekräftade i ett mail idag.

"Hej Fredrik! Informationen kommer ursprungligen från mig och är korrekt. Vi på SOS tycker att ICE är en god sak att sprida kännedom om."

Information om ICE från SOS Alarm
"Ett snabbt sätt för räddnings/sjukvårdspersonal att i händelse av olyckshändelse/akut sjukdom komma i kontakt med anhöriga är att söka i den nödställdes telefonbok. I takt med att telefonböckerna ökar i omfång, blir det allt svårare för räddningspersonalen att snabbt finna rätt nummer. För att underlätta sökningen föreslog en frustrerad ambulanssjukvårdare i Storbritannien följande enkla lösning:
Lägg in nummer till närmast anhörig i mobiltelefonen under rubriken ICE (In Case of Emergency). Förslaget håller nu på att bli standard genom att det snabbt sprider sig över världen.

Anders Klarström, presstalesman på SOS Alarm:
Om du hittas akut sjuk eller skadad kan ett telefonnummer med bokstavskombination ICE i din mobils telefonbok få avgörande betydelse. ICE står för In case of emergency. Idén kommer från en ambulanssjukvårdare vid East Anglian Ambulance, som tröttnat på att leta efter anhörigas
telefonnummer. I telefonboken i sin mobiltelefon lägger man in kontaktpersonen "ICE" och numret till någon nära anhörig som behöver nås när man själv råkat ut för något och inte är kontaktbar. Använd utlandsprefix så att det även fungerar när du är utomlands. Det är också viktigt att man informerar den eller de personer som lagts in som kontaktpersoner.
- På så vis kan räddningspersonalen snabbt nå närmast anhörig och få
viktiga besked om medicinering eller om man lider av någon sjukdom, säger Anders Klarström, central presstalesman vid SOS Alarm.
- Numren har sedan dess fått spridning både i Storbritannien och USA, och
Klarström tror på ett ökat användande i Sverige. Det är smart och enkelt
och kostar ingenting. Se det som att du har en försäkring som du i bästa fall
aldrig behöver utnyttja men händer något allvarligt har du förberett dig
föratt öka din trygghet, säger han.
- Skicka gärna informationen vidare till andra så att den sprids i hela
Sverige, hälsar Anders Klarström, som gör vad han kan för att få ut
budskapet via media."

FON vill att du blir en fonero - rapport från FON's event i Sthlm

Nu lanseras Wi-fi-fenomenet FON brett i Sverige. I januari 2006 satsade Skype, Google, Index Ventures och Sequoia Capital 21,7 miljoner dollar i FON och antalet FON-användare (så kallade "foneros") växer stadigt. Ikväll genomfördes ett FON-event i Stockholm med över 900 gäster; många foneros men framförallt inbjudna medlemmar från nätverket OpenBC. Talare vid eventet var Martin Varsavsky, grundare av FON, Jonas Kjellberg, VD för Skype Nordic, Martin Tivéus, marknadschef på Glocalnet samt Ola Ahlvarson, ansvarig för FON i Sverige. Uppdatering; Se Varsavskys Flickr-bilder från eventet (tipstack till Christian på 24 Supreme som jag också fick möjlighet att träffa under kvällen.)

"FON’s vision är trådlöst Internet - överallt, alltid och åt alla! Genom att dela våra bredbandsanslutningar med varandra så skapar vi tillsammans ett trådlöst Internet som vi alla har nytta av. Det är lätt att gå med i FON och få tillgång till alla andra "Foneros”  (medlemmar) Internetanslutningar. Världen kan enligt FON delas upp i tre typer av användare. Vi kallar dessa Linus, Bill och Aliens. Alla kan använda FON men på olika sätt."
(från Vad är FON?)

Strax innan evenemanget genomfördes en presskonferens där ovanstående talare samt Jonas Birgersson från Labs2 närvarade. Jag, Henrik Torstensson och Andreas Ehn fick möjlighet att själva träffa Martin Varsavsky och ställa frågor kring FONs etablering i egenskap av representanter för den svenska blogosfären. Martin är en argentinsk entreprenör som förutom FON bildat bolag som Viatel, Jazztel, och Ya.com. Vi diskuterade bland annat problemet med att de flesta svenska bredbandsleverantörer har klausuler i sina kundkontrakt som förbjuder att uppkopplingen delas av fler än ett hushåll. Enligt Martin samarbetar man med befintliga leverantörer för att skapa förutsättningar för FON's expansion. Det främsta argumentet är att leverantörerna själva tjänar mer pengar på att låta sina användare bli foneros eftersom intäkterna delas mellan foneron, FON och bredbandsleverantören enligt principen 50/25/25. Läs mer om hur FON´s betalningssystem fungerar. Martin berättade också om sitt besök på Google's högkvarter i Mountain View och visade bilder därifrån på sin laptop (konferensrum med tvättmaskiner, kontorsrum med bollhav, massa godis och ett myllrande hav av leksaker överallt - kort sagt den traditionella bilden av en Google-arbetsplats). Han beskrev all den verksamhet hos Google som INTE handlar om Sök för "akademisk" dvs drivkraften hos utvecklarna hämtas inte i behovet av att lansera vinstdrivande tjänster. Innan diskussionen med Martin pratade vi även en stund med FON's Europachef Robert Lang (även grundare av Tysklands största WiFI-operatör WLAN AB, numera Swisscom Eurospot).

FON vill gärna beskrivas som en folkrörelse, ett community eller ett tåg som alla tjänar på att hoppa på. Argumenten känns igen från IT-boomseran, även om det inte riktigt känns lika haussat och överdrivet den här gången. FON har skänkt 200 routrar som kommer att placeras i Stockholms innerstad för att göra det möjligt för alla foneros i stan att surfa trådlöst. FON startades i Spanien och Martin Varsavsky förklarar valet av Sverige som ett av de första etableringsländerna så här:

"Why Sweden? Because Sweden is one of the most technologically advanced countries in the world, a country of early adopters. My thinking was that if we could make it in Sweden we would eventually make it everywhere. "