Jag är aldrig saknad. Jag syns. När du inte kan se mig finns jag inte. Borta. Vakuum. Neutral.
Det blir inga minneskonserter eller temabilagor, för så är blogglagen. Skriver du inte finns du inte, och ingen kommer känna saknad. Du behöver inte skriva att du ska sluta eller att du är tillbaka eller att du är ledsen att du inte skriver oftare. Jag är inte saknad. Du är inte saknad. Men syns du så finns du. Det räcker så. Det digitala människovärdet mäts i antal tecken.
Fast det finns ju folk som saknas. Jag tycker att du ska skriva oftare, till exempel; då saknas du när det som syns har synts klart.
Eller?
Posted by: Julia | 2009-06-30 at 12.43
Så hiskeligt sorgligt men samtidigt så hiskeligt sant.
Posted by: It's gonna be fine 2009 | 2009-06-30 at 13.51